Klicka på bilden.

Peter Gabriel – Peter Gabriel.

Med ett illusoriskt konvolut från 1978 skapar Peter Gabriel ett anslag som soloartist. King Crimsons gitarrist Robert Fripp producerar, märkbart delaktig i soundet.

Fotografiets platta yta förvandlas till tre dimensioner. Så gör också soundet och berättelserna som bygger fortsättningar på albumet ”Lamb Lies Down on Broadway” och Gabriels brytning med Genesis. Låtarna på skivan placerar honom i det experimentella art-rock-lägret: ”On The Air”, ”Mother Of Violence”, ”A Wonderful Day In A One-Way World”, ”White Shadow”, ”Exposure”, ”Flotsam And Jetsam”, ”Perspective”…

Idén är att länka samman minst lika många stilar som låtar: urban funk, visa, glamrock, klassiskt, afrikanska polyrytmer, asiatiska droner, egyptiska stråkar, konstmusik.

Det här är långt innan Gabriels begynnande trötthet som kan höras i stämbanden på hans senaste produktion Blood Orchestra. Rösten befinner sig ständigt i skarven. Mellan närvaro och illusion.

Gabriel hissar upp röstläget i raspig falsett. Det går som en rysning genom skivomslag och musik, som naglarna mot svarta tavlan i klassrummet.