Klicka på bilden.

Alice ”Babs” Nilson – Swing it, Magistern.

Vänd på klacken och sök upp 1940-talets Lulle Ellbojs orkester. Bortom biljettkön pågår en het debatt om danseländet och danshaken. En djup misstro mot kroppskontakt.

Svenska Dagbladet framställer Alice ”Babs” Nilson och hennes livsstil med swingpjattar och målade tånaglar som synden själv. Vuxenvärlden hotar med att skicka ungdomarna till scoutläger.

Den ”farliga pardansen” hamnade på pressen löpsedlar och beskrevs som ”Ligapräglat snajdarhak” . I dag har vi svårt att fatta hur någon kan bli provocerad av Alice ”Babs” Nilson och hennes ”Swing it, Magistern”.

Den här tiden, åren mellan 1943 och 1947, projiceras utan större åthävor på Sonoras konvolut. Stenkakan är korrekt typograferad och uttrycker egentligen ingenting utanför sig själv annat än som tidsmarkör.

Grammofonskivan hade ett egenvärde och producenten åtnjöt status. Idag gungar skivindustrin och skivhandeln betänkligt.

Det är nu vi behöver Alice ”Babs” och Sonora. Budskapet är enkelt: Människan måste dansa.