Ligger vaken och räknar takdropp och lyssnar lite förstrött på Notturno i P2. Plötsligt väller en stråkorkester in i rummet där jag försöker sova.

Vassilis Bolonassos avar att musiken är skriven av Wojciech Kilar och stycket heter Orawa (länk till Spotify).

Kilar känner jag från det annonyma yrket som filmmusikkompositör till allt från skräckisar till melodramer. Han har en enastående förmåga att skriva musik som liksom jobbar från insidan och skapar en intensitet som stannar kvar flera dagar i medvetandet.

Bäst är han på filande stråkar som sprider en fridfull frenesi.  

Visst låter det märkvärdigt att musikens största avsikter skulle vara att utesluta och rent av förinta tiden och att kompositörens främsta avsikter inte är att skriva vacker eller ful musik, utan att komponera oss som sitter eller ligger där i mörkret.

Att så ett frö, utifrån den hets som omger oss. Och snart kommer sömnen…