Just nu. I denna stund. Spelas musik av Karin Rehnqvist på Miller Theater i New York.

Och när man spelat färdigt kommer hon som första svensk att föreläsa på World leaders forum, som tidigare har gästats av bland annat Bill Clinton, Nikolas Sarkozy, Vladimir Putin och Valery Gergiev.  

Jag undrar om vi i Sverige fattar vidden av Rehnqvists genomslag på musikscenen? Nutida musik som tar med lyssnaren på en resa genom årsringarna. Musik med naturlig koppling till folkmusiken. 

Så här beskriver Rehnqvist sin status (citerat från hennes hemsida):

”Jag bor i Stockholm, i utkanten av Europa men i centrum av Sverige. De senaste somrarna har jag tillbringat i norr, i utkanten av Sverige, men i mitten av Norrland, norra Sverige. Att bo allra längst upp i norr är för mig att bo i utkanten. Lever man dessutom utan el och väg, vilket faktiskt fortfarande förekommer, lever man dessutom i utkanten av tiden.

Vad som är utkant är alltså mycket relativt. Förhoppningsvis kan man i utkanterna idag behålla lite mer av sin särart. Människans olikheter, hur livet gestaltar sig och har gestaltat sig under långa tider under olika livsbetingelser intresserar mig mycket.

Dock finns det i detta att behålla och ta vara på sin särart en paradox, därför för att kunna uppskatta, se och ta vara på det lokala kräver ofta att man vet mycket om vad som sker runtomkring. Man kan inte vara isolerad.

När jag studerade komposition i början av 80-talet på Musikhögskolan i Stockholm förekom flitigt internationella föreläsare, t ex var varje år Brian Ferneyhough gästlärare under tre veckor, vilket betydde mycket för oss. Numera reser jag mycket, och förstås finns i Stockholm alltför många gästspel för att man ska kunna följa alla.

Att bo i ett litet land med få invånare betyder också att vi alla är mer eller mindre beroende av varandra. Kanske leder detta till ett mjukare samarbetsklimat.

Mitt förhållande till svensk folkmusik är mycket djupt och självklart, trots att jag inte mötte den genuina, gehörsmässiga traditionen förrän i 20-årsåldern. Jag skulle vilja säga att folkmusiken i min musik väger lika tungt som den västerländska konstmusiken. Detta avspeglar sig inte främst i lån av melodier, vilket också förekommer, utan framförallt i principer, spelsätt, tonmaterial. T ex vad gäller rösten, att inte eftersträva egalisering, utan låta varje register klinga olika. Att gärna använda mycket lösa strängar i musik för stråkar. I stycket Taromirs tid finns en bordunkänsla och intonation av kvartston på tersen.

Flera av mina vokalstycken har jag komponerat direkt för folksångerskor och bland annat använt och utvecklat deras speciella ropteknik, kulning. Denna teknik användes förr för att kalla på boskap och kommunicera över stora avstånd och den ger en mycket stark, vibratolös ton i högt register.

Den äldre svenska folkmusiken hörde samman med bondesamhället. I Sverige har vi också samernas uråldiga tradition, jojken. Den har jag också låtit mig inspireras av, men mer på avstånd och inte så konkret som av svensk folkmusik, eftersom jag inte känner den så väl. Tradition måste brukas med kunnighet och respekt.

Karin Rehnqvist för Wien Modern.”

Rehnqvist.se