13-15 april kommer The Brodsky Quartet till Uppsala Konserthus för att spela Dimitri Sjostakovitj’s 15 stråkkvartetter. Tre dagar. Fem konserter. 

Det är ingen dålig satsning. I Frankrike börjar konstmusiken få det tufft. I Holland är det ännu värre. EU:s harmoniering av kulturpolitiken slår hårt mot kultur som inte bygger på biljettintäkter.

Brodsky Quartet befinner sig, med sina fyrtio år, fortfarande i frontlinjen bland stråkkvartetter i världen. Dels är den genuint klassisk. Dels vågar den kliva över musikaliska gränser. Göra som ingen annan. Till exempel har kvartetten gjort sig känd för samarbeten med Björk, Elvis Costello och Dave Brubeck.

När de nu tar sig an Sjostakovitj samtliga stråkkvartetter gör de det på sitt alldeles egna vis. Stående för att ge musiken extra energi. Det är en rak spelstil som egentligen passar all musik, men kanske särskilt nyskriven musik med stort frihetsbegär. 

Ja, Sjostakovitj.

I Sovjetunionen var all musik föremål för politisk granskning. Och i sin musik förblev Sjostakovitj både nationalmonumental och konstigt nog också privat. Den är originell. Färgrik. Tvingar fram nya speltekniker. Fylld av gåtfulla citat från Rossini, Wagner, Glinka, Beethoven.

Efter Stalins död kunde man kanske väntat sig att Sjostakovitj skulle ha dragit nytta av den mindre skärpta kontrollen. Eller hade han blivit alltför trakasserad för att våga? Det var bara det att han gömde kritiken i noterna. Ironiskt, barskt, humoristiskt.

”Utan musik är det svårt att föreställa sig människans liv. Utan musikens ljud skulle det vara ofullständigt, ödsligt fattigt”, sa Dmitri Sjostakovitj.