Under några sömnlösa nätter på Madagaskar låg vi och lyssnade på klockgrodorna. Vi delade in dem i rockpoeter, growlare, trubadurer och smörsångare. 

Jag gissar att det var just då som jag blev ett ljudfreak. Det går nämligen att hitta musik överallt.

I morse lyssnade jag som vanligt på Naturmorgon i P1. Realtidsradio när den är som bäst. Reportern huttrade omkring i Malmö och frågade folk på stan vilka fåglar de hört eller känner till. Och knappt någon hade hört eller sett någonting! En kråka. Möjligen nån svan! Duvor.

Trots att staden är ett stycke urban natur med ett femtiotal fågelarter, hör vi ett fåtal av dem? Är inte det konstigt?

Även i senaste numret av Ljudmiljöcentrums nyhetsbrev aktualiseras fråga. I University of Oregon i USA huserar ”The western Soundscape Project” som idag har arkiverat över 1000 inspelningar av vilda djur från olika platser i USA.

Arkivarien Jeff Rice säger att den urbaniserade människan har tappat kontakten med naturens ljudvärldar och hela generationer av städernas barn har inga erfarenheter längre av hur vilda djur låter i naturen, de flesta har aldrig inte ens hört en groda i verkligheten. Än mindre en skallerorm.

Många djurarter har speciella läten som är knutna till särskilda platser ungefär som lokala dialekter, säger Rice. Och med hjälp av inspelningarna skapar man nu databaser över exempelvis hur fåglars ”sångkulturer” förändras över tid och rum.

Gå in på ”The western Soundscape Project”. Klicka runt och lyssna!