Guiot de Dijon: Chanterai por mon corage

En skvader av väpnad älskare, riddare och kung red in i byn med en hypnotisk sångröst. Guiot de Dijon så ut som en gycklare i rustning men var en krigande trubadur med hövisk kärlek på repertoaren.

I andra skogar lurade konkurrenter som Marcabru, Bernart de Ventadorn, Guiraut Riquier, Adam de la Halle, och tysken Walther von der Vogelweide. Men det var Dijon som slog sig in på medeltidens Top 10, som skildrare av korstågen till Det Heliga Landet.

I låten Chanterai por mon corage från 1189 idealiserar han kvinnan som fullständigt ouppnåelig, fylld av sorg och skönhet. Här red han alltså omkring, slogs lite för syns skull, avfyrade någon armborst ibland, och underhöll de flesta samhällsklasser. Klart att folket gillar det, istället för de mässande munkarnas kärva gudfruktighet.

Riddaren från senapsdistriktet sjöng:

”Jag skall sjunga en sång / för att stärka mitt mod / och så att jag i mitt elände/ inte skall bli galen.

Från det grymma landet / ser jag ingen återvändo…”