Guillaume de Machault: Messe De Nostre Dame

En höstkväll i Paris sitter jag i Notre Dame och lyssnar till Guillaume de Machaults Messe De Nostre Dame. Kören har delat upp sig i minde grupper så att det hörs röster från flera håll.

Plötsligt händer det som ”inte får” hända. En stämma slirar till och det uppstår en ofrivillig överstämma, och andra röster faller in, börjar improvisera flerstämmigt.

Så gick det antagligen till på 1300-talet. Av tradition knöts musiken till bibeln. Men när man nu ändå befanns sin under katedralens gotiska bågar, kändes det som om musiken av egen kraft ville sträva uppåt och utmana ekot i Guds hus.

Guillaume de Machault var 1300-talets störste musikkändis. Han var musiker, präst, poet. Innan Machault gick allt i mono, nu blev det surround, rundstrålande låtar i flera stämmor.

Om vi för vårt inre öra kan höra mässan sjungas under de resliga valven i en gotisk katedral kan vi också föreställa oss den starka kontrasten mellan återhållsamhet och storslagenhet.

Låten har ett milt sound, fint balanserad text och ton, som en föregångare till rockballaden.