Franz Schubert: Die Forellen 

I Franz Schuberts värld förekom det nästan ingen glad musik och inte heller någon nedstämd musik. Däremot melodisk musik. Han lyssnade gärna till naturen. Vindpusten genom den täta granskogen. Alpkotten som slår når marken med en duns. Rännilar med glaciärvatten.

Schubert upptäckte att ljudlandskapet mycket väl kunde skrivas in i musiken. Det finns till och med inplanterat i titlarna: Die Zauberharfe, An die Sonne, Gesang der Geister über den Wassern, Nachthele, Mondenschein, Gott in der Natur, Wanderers Nachtlied, Auf dem See, Die Forelle, osv.

Om det är sant att den gudarna älskar dör ung, är Schubert ännu mera gynnad än Mozart. Schubert avlider nämligen vid 31. Säkert är han en sällskapsmänniska, som i kompisgänget skakar låtar ur rockärmen. Men säkert är han också en revolutionär. Målet är att tränga in i landet annorlunda.

I låten Die Forellen lever han för fantasin. Med fiktionens hjälp kan han försköna sin eländiga verklighet. Här möter han naturen då han till slut inte orkar gå ut.

Forellen är hans översinnliga älskare. ”Äkta musik höjer mig ur smutsen”, säger han.