Carl Michael Bellman: Gubben Noak 

Bellmanfebern har aldrig lagt sig. Gamla gistna gitarrer plockas ner från väggarna för att ackompanjera Winblad, Norström, fader Movitz.

Och Gubben Noak.

Oumbärlig, är ordet. Det var som nationalskald och enmansorkester Bellman slog igenom. Själv verksam under en tid när det stals och parodierades blev han hårt kritiserad: ”Han har ej componerat en enda af dessa melodier.”

Bellman var med i svängens maskeradbaler och supgillen, lånade pengar, tog nya lån för att betala gamla, gick i personlig konkurs, och tvingades slutligen på flykt till Norge. Resan blev hans enda utlandsresa.

Det är en burlesk värld Bellman parodierar. Och långt från det rödblommiga fyllot Movitz med alla sina lyten hittar vi Noak. Inte den Noak vi känner från Gamla testamentet som strandar på berget Ararat, utan Noak som anlägger en vingård, blir dyngrak och hittas naken i sitt tält.

En låt att sjunga: ”Med välljudande organ, materielt bedömt, men icke särdeles starktonigt.”