Visst att det var gulligt som attans när spanjornerna plockade med sig alla (hur många har de egentligen!?!?) ungar ut på plan. Men de ögonblick jag verkligen plockar med mig är Pirlos tårar, de tomma blickarna och den helt tröstlösa Bonnuci som inte kunde sluta gråta. Så brutal, så fruktansvärd och så vacker fotbollen kan vara ändå. Men grattis Spanien, ni var sjukt värda.