Visst att det var gulligt som attans när spanjornerna plockade med sig alla (hur många har de egentligen!?!?) ungar ut på plan. Men de ögonblick jag verkligen plockar med mig är Pirlos tårar, de tomma blickarna och den helt tröstlösa Bonnuci som inte kunde sluta gråta. Så brutal, så fruktansvärd och så vacker fotbollen kan vara ändå. Men grattis Spanien, ni var sjukt värda.
Vilken match, vilken Italien-chock, vilka värdiga finalister! Är både förvånad och imponerad över hur Italien pulveriserade Tysklands spel. Riktigt snyggt. Håller tummarna för Pirlo i finalen nu! För övrigt går det åt helvete för mig i Drömelvan.
Imponerade hur Gustav håller exakt samma min på alla bilderna ovan. Tjusigt!
Söta tjejs även om det ser ut som att jag har påssjukan!
Anna, min vän – I love you. Proffsigast av dem alla.
Sinnessjukt oväntad avslutning på Sveriges EM. En match att vara stolt över, ett mästerskap att glömma. Nu är det fokus på Rooney och pojkarna – i alla fall en match till…
Igår bjöd fina Damon in till grillkväll och fotbollshäng på uteplatsen. Fotbollsmatch gånger 2, en på stor tv – en på liten tv – under bar himmel – briljanta mål – Perfektion.
Nervöst hak-kliande på gänget.
Men ändå omöjligt att missta: den svenska sommaren – svinkallt.
Uppladdat för megaskoj och megaröj. Jag, Olivia, Leifby, Oskar (båda utklädda i finaste Terry Butcher-kostym inför England-Frankrike) och Kenny Pavey i Aftonbladets tv-studio. Kunde blivit så bra. Istället: platt fall.
Butchers i Sverige-ställ.