Jag vet inte om ni läst det här, om rättegången som nu inleds mot den läkare som tvingade en ung kvinna att föda vaginalt med orden ”alla kvinnor kan föda barn”. Förlossningen tog 56 timmar och resultatet var att barnet bröt nacken och dog och mamman fick sitt underliv söndertrasat – detta för att läkaren av någon sjuk anledning behövde hävda sig!?! Varför satte ingen stopp för galenskapen kan man ju undra. Men kanske är det inte så lätt. Man lyssnar ju tyvärr oftast ganska blint på en läkare.

Just såna här berättelser är kanske inte supersmart att läsa när det är 5 veckor kvar av sin egen graviditet men man kan ju inte låta bli. Dessutom kommer det varje dag larm om överfulla BBs och bristen på barnmorskor. Tro fan man blir skraj. Jag ska ärligt säga att det känns oerhört läskigt det här. Jag är inte så rädd för själva smärtan. Däremot är jag livrädd för att något ska gå fel och som ovan att man får en läkare/barnmorska som bara in lyssnar på en. Jag gissar att dessa känslor inte är HELT ovanliga…hur känner ni/kände ni? Berätta gärna!

För övrigt hoppas jag denna läkare döms till hårdast möjliga straff. Jävla galning.