Hittade en rolig lista Corriere della Seras sajt – en lista på fotbollshunkar genom åren. Det fick mig osökt att minnas tillbaka när jag hade en, inte så liten, crush på Paolo Maldini…så pass mycket att jag MAILADE honom (på någon mailadress jag hittade via Milans hemsida, nån slags fanmail) och trodde på allvar att han skulle maila tillbaka och vi skulle bli ihop. Minns inte exakt året detta hände men jag var nog äldre än vad jag vill erkänna är jag rädd. Ja herregud. Fick tyvärr inget svar men träffade till slut en annan italienare som är nästan lika bra på fotboll som Maldini.

Andra på heta listan är Figo och Totti nedan…kan inte annat än hålla med. Men Michael Owen? Hur tänkte ni där? Här hittar ni hela listan.

Förvisso är hela looken lite tantig och Taylor Swift är kanske lite för ung för det här men hon ÄR ju typ adorable!? Tycker överlag Swift har en otroligt bra stil både på röda mattan och på ”gatan”, hon har en väldigt världsvan stil som känns äldre än hon är men klär henne och gör att hon sticker ut bland övriga 21-åringar i sladdrigt kortkort bling.

Ända sedan Felicity så är vi nog många som haft en smärre cruch på Keri Russell – men snacka om en kvinna som bara blir hetare med åren. Förra veckan kom hon tvåa på Peoples tramsiga lista ”Worlds sexiest women” en lista som bara innehåller amerikaner, men men…

I alla fall. Så cool i shorts och kavaj – en enkel, näst intill nedklädd look som ändå doftar party och elegans. Tres chic! (stavar man så? )

Det tog några dagar…men sen small den till: kärleken. Den helt nya, underbara smällförälskelsen!

Det är ju intressant hur mycket man ändå bygger upp sin värld kring hur det ter sig på film – ni vet, allt från hur ett förhållande bör vara till hur man hittar på gatorna i New York långt innan man fysiskt faktiskt varit där. Likaså det här med att få barn. På film blir föräldrarna störtkära på ett ögonblick och säger saker som ”I’ll always be there for you” direkt vid förlossningsögonblicket. Dessutom föder de alltid barn liggandes?

Så var det inte i verkligheten, i alla fall inte för mig. När lilla Essie kom ut så var jag så chockad och borta att jag inte förstod vad som låg där på bröstet. Hon var ju söt och sådär men vad skulle jag känna? Ingen aning. Även de första två-tre dagarna hade jag svårt att knyta an, jag mådde ju skit själv. Kunde inte äta och kunde knappt prata eftersom jag skrikit sönder hela halsen. Jag ville bara sova. Trots att jag hade läst att det var vanligt att känna så och att jag fattar att man själv måste bli frisk och hel innan man kan ta in sina känslor så fick jag dåligt samvete och oron kom: tänk om jag helt enkelt inte är gjord för det här, tänk om jag inte kommer älska min dotter så som man gör på film? Läskig tanke.

Men. När vi väl kom hem. Den lättnaden. Även om det var fantastiskt bra på BB Sophia så känner man sig som en sjukpatient på BB, dessutom var vi ju inlagda några nätter före vilket gjorde att man än mer kände sig som en långvårdspatient. Men hemma, åh… solen sken in i lägenheten som var nystädad och luktade blommor. Essie sov som en ängel och jag kände mig för första gången stark nog att ta in känslan ”jag har en dotter, hon är vackrast i världen, hon är här nu”. Från den stunden. Wow. Varje gång jag ser på henne så växer kärleken än starkare, för varje sekund blir den mäktigare, för varje grimas hon gör fäller jag en lyckotår. Det är magiskt. Rent av magiskt.

Kalla mig gammalmodig men även jag känner att det ibland kan gå överstyr med den här nakentrenden. Förvisso ska vi kanske vara glada att Rumer Willis valde att bära trosor under den här cut-out-kjolen men jag måste nog ändå säga : app, app, app, app, stopp och belägg. Jag brukar ändå uppmuntra det mesta när det gäller lekfullhet på röda mattan. Men det här blev la lite väl ”sexigt”, eller vad säger ni?