Ikväll blir det concierto (stavning?) mina vänner! Tyvärr skulle jag vilja säga att jag är superpepp men är snarare lite orolig, Pete Dohertys spelning på Roskilde i somras vad magisk. Det finns inte en chans i världen att han toppar det ikväll på Debaser. Men jag går ändå, must love.

Filmscen nr 3: Reunion kiss – Brokeback Mountain

00-talets absolut bästa film, alla kategorier: Brokeback Mountain. Ang Lees fantastiska kärlekssaga. Scenen där Jack och Ennis återförenas i en fruktansvärt stark passionerad kyss ger mig rysningar bara jag tänker på den. Först glädjen i ögonen när Ennis ser att bilen är på väg, sen lättnaden i kramen, sen rädslan att bli påkomna, sen det krävande behovet, sen den förlösande kyssen, sen ilskan i att vara i denna situation och så klart framför allt, passionen och kärleken. Vackrast. 

Här ser du den utan slow motion och larvig musik i bakgrunden.

Jag är, som många andra, en sucker för både the Hills och the City. Jag har älskat att vara en sucker och jag vill fortsätta med det. Problemet är att Mtv gör det svårt för mig. När ”skådisar” slutar tappar man intresset. Helt plötsligt fanns inte Lauren Conrad där från ett avsnitt till det andra. För mig är det Lauren som är rolig att följa, inte Heidi, inte Spencer, och absolut inte Audrina/Lo/Brody/Stephanie. Nu har iofs Hills räddats av überhetingen Justin Bobby och stormiga Kristin. Men jag bryr mig inte längre. Det finns ingen karaktär att tycka om och sympatisera med. The City har gått en ännu värre död till mötes. All drama som var så härligt i säsong ett är totalt bortblåst sedan Adam, Jay, Erin (älskade Erin!) och Allie har försvunnit. Inte ens Olivia Palermo är det hon en gång var. Och stackar söta Whitney Port, hon är ju alldeles för mjäkig för att bygga en spännande serie kring. Därför kastar man in löjliga scenarion som inte är de minsta trovärdiga. Det krävs banne mig talang för att få en 20 minuters-serie att kännas som tre timmar. Gosh darnit så trist!

(Sen blir det också en megakrock när the City-Roxy dyker upp som skådis i fantastiska Brothers&Sisters. Jag blir scizo på kuppen.)

En diskussion om lunch kom upp under lunchen (hepp!). Nicklas menade att lunch var lite av ett nödvändigt ont, ett störande moment på jobbdagen. Jag höll inte med. Alls. Men, med tanke på hur hans tallrik var komponerad så kan man ju förstå hans ståndpunkt, no?

I lördags hade finaste Elin födeleskalas. Snygg är hon också. Värt att fira!