Denna donna växer så snabbt! Dags för update. Vi kör en á la ”Mina vänner”-bok-style:

Ögonfärg: Blå trots att båda föräldrar har bruna. Hmmm.
Hårfärg: Väldigt mörkt vid födsel, lite ljusare och tunnare nu. Skaver gärna av en liten fläck där bak.
Intressen: bita på mammas fingrar och kolla på träden som vajjar i blåsten.
Favoritfärg: farmor har en väldigt fin blomma på terassen, jag tror färgen kallas för fuschia men jag kan inte uttala det.
Husdjur: vet inte om det kallas husdjur men mina bästa vänner är en gummigiraff som heter Sophie och en tygdrake som mamma kallar för Dragge.
Favoritmat: boobiesmjölk är bäst men jag gillar också att sutta på frukt, helt melon eller persika. Filmjölk var för jäkla surt!
Bästa film: jag får inte titta på tv för mamma och pappa än.
Bästa låt: jag somnar alltid när mamma sjunger Edelweiss, annars tycker jag mycket om Christian Kjellvanders röst.
Drömyrke: funderar på att bli sopran, jag kan ta väldigt höga noter. Men älskar att gräva i mamma och pappas munnar, så kanske tandläkare?
Mest gillar jag: att sova mellan mina föräldrar och sen gruffa och låta en massa så de inte kan sova något alls.
Minst gillar jag: att ligga still i vagnen, sjukt trist, jag vill ju SE vad alla gör därute!

Igår försökte jag och fästmannen få till en datenight. Den första egna sen Essie kom. Trots att vi var trötta som fan tvingade vi oss ut för man ska ju NJUTA liksom. Och det VAR verkligen urhärligt. Några spännande iakttagelser dock:

# vi pratade snudd på bara om Essie
# vi åt svinsnabbt för det har man liksom fått i ryggmärgen nu att man måste hinna äta innan Essie vaknar/vill äta/bajsar etc
# vi hamnade i lite dispyter kring barnuppfostran
# vi kollade telefonerna HELA tiden ifall farmor och farfar ringt/sms:at/skickat bild/valfri paniktanke

Känns det igen?

Igår var hela familjen ute och käkade på, för er bloggläsare, bekanta Boquerian och vi har funderat mycket kring det där med att ha bebis med sig på ”lokal”. Nu är det ju såklart skillnad på ställe och ställe och det är skillnad på en tisdagskväll och en lördagskväll men, jag tror verkligen att det är bra för barnen att få vara med redan från start. Jag tror de enklare då lär sig hur det funkar och att vid bordet äter man och pratar istället för att sitta med en iPad och skrika. Dessutom minns man ju själv hur mysigt det var när man var liten och somnade in till de vuxnas prat och skval, inte för att Essie kommer minnas just gårdagskvällen men jag tror att barn blir trygga av att somna till sina föräldrars röster istället för i ett mörkt och tyst rum. Essie är ju dock bara 4 månader och enklast i världen att ha med ute just nu, kanske ändrar jag inställning när hon springer runt som en tok och skriker för att hon inte får glass….

Hur tänker ni kring era barn och att gå ut på restaurang och fest?

Klart som FAN att bara för att man gnällde av sig lite igår så är följande natt precis tvärt om. Jag vaknar inte utan fästman vaknar och sen dessutom tar han med sig Essie ut på långpromenad 6:15 på morgonen så att jag ska få sova. Så här sitter jag och äter upp min hatt i skam eller hur nu talesättet är. Glad helg på er!

Se på de där två! Ni förstår den gränslösa kärleken va?
Det är dock tur som FAN att den är just gränslös för när Junior inte sovit på 7 nätter i sträck på grund av #supervärmen och utvecklingsfasande hit och dit (lärt sig vända sig, greppa saker och babbla högt) så är det lätt att man skickar ”just nu vill jag slå dig hårt med en stekpanna”-blickar mot sin sovande fästman. Hur är det möjligt att män kan sova igenom precis ALLT medan kvinnor (mammor!?) vaknar vid minsta bebisandetag? Och även om jag mycket väl vet att om jag bara väckte min käre italienare så skulle han mer än gärna plocka upp Essie och gulla med henne resten av natten alternativt börja amma själv om han bara kunde. Men jag väcker ju inte honom, för han BORDE ju vakna själv, eller hur!? Hur blev man såhär dum egentligen?

Ps: Simo, du är den bästa pappan i världen! (Obs!)