Det är sällan jag blir så arg så att jag vill slå på människor. Oftast handlar det i så fall om olika former av rasism. Men det finns några undantag till och ett av dem gäller de som fäller upp ett paraply när de är på konsert. Helt ärligt. Vem tror du att du är? Det är alltså viktigare att du inte blir blöt än att alla andra som betalat lika mycket pengar som du får se det de betalat för? Jävla fuckin idioter. Det är säkert ni som lämnar kvar skräp i parkerna också.

Anyways. Vi såg alltså Moneybrother igår och det var tyvärr ingen jättespännande historia även om Wendin gjorde sitt bästa för att elda upp publiken. Till sin hjälp hade han återigen den eminente Viktor Brobacke och jag kommer aldrig tröttna av att se denne sprattelgubbe. Så fantastisk han är. Inte bara för att han aldrig kan stå still utan också för att det verkar inte finnas ett enda instrument han inte behärskar.

Hade jag valt setlist så hade jag strykt hälften av låtarna men som alltid gör han en fantastisk Blow him back to my arms och låten Just another summer passade ju alldeles utmärkt i regnet på Mosebackes utomhusscen.

Och ja, han kör fortfarande på scarf, ja.

Elin fick jättefeeling, Olle tyckte mest det var trevligt. Ellan är inte med på bild men glad ändå.

Wu-tang Clan till Way Out West. Dessutom spelar Glasvegas skivor. Älska Gbg.

Ikväll sjunger han på allsången, den store men ändå lille, Jakob Hellman. Min bror och jag föll (som så många andra) pladask för honom när han släppte …och stora havet 1989, en skiva som än idag är en av sveriges absolut bästa genom alla tider. Tillsammans (bror och jag) ska vi se honom när han hakar på Forever Young-turnén, jag är både nervös, förväntansfull och skräckslagen – tänk om det inte kommer låta bra?

Youtubade Hellman-klipp och fick tårar i ögonen av det här, minns till och med den orangea skjortan som om det var igår.

Tisdag, kuta och köp!

Älskar den här tiden på året då folk börjar komma tillbaka till stan efter semester. Det känns som man inte sett varandra på ett år, trots att det kanske bara gått tre veckor. Men så mycket hinner hända. Resor, flörtar, konserter, upplevelser, tragedier och genombrott. Igår blev det reunion, catch up och tapas med bästa herr Olle. Som jag saknat!