Ok. Jag ska börja med att klargöra att jag, till skillnad från många andra inte anser att Alien är ”världens bästa film” och att jag till skillnad från många andra inte kissat på mig av nervositet inför den här premiären. Ni förstår att jag har ”många andra” i min kompiskrets va? Ok. Bra.

Då så.

Det finns tre ruggigt bra anledningar att se den här rullen:

– Hantverket. Det var längesen jag såg en såhär snygg film. Själva svepande inledningen är så snygg att jag slutade andas i vad som kändes som 10 minuter. Scott använder 3Dn sjukt bra inledningsvis, även om den sen tyvärr glöms bort. Men all in all, mästerlig estetik.

– Michael Fassbender. Jag tjatar ju om honom rätt ofta men det blir mer och mer klart att han är något alldeles extra. Här spelar han robot men lyckas ändå stjäla varenda scen. En briljant skådespelare.

– Noomi Rapace. Alltså. Man visste ju att hon skulle ha huvudrollen och att det var hon som skulle vara själva hjälten. Men man VISSTE liksom ändå inte förrän man verkligen såg hennes namn först av alla och verkligen INSER att fuck – hon HAR verkligen huvudrollen. Så coolt. Och så bra. Framför allt mästerlig i scener där det krävs fysiskt agerande och mycket känslor.

Förutom det: en rakt igenom underhållande sci-fi men med en hel del gropar, en del saker som inte får någon förklaring och en del saker man direkt stör sig på. Som tex: varför springer man rakt fram när man har ett hjulformat föremål som rullar mot en? SPRING ÅT SIDAN, CHARLIZE!!

Betyg: NNN (starka)

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/film/nojesbladetfilm/article14912815.ab

Denna vecka: Prometheus (såklart), världens bästa regissörer och gömda meningar i filmer. Enjoy!

Om du inte kan se klippet ovan. Klicka här. 

….till det här. Premiär 25 december. Hjälp!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/film/nojesbladetfilm/article14831551.ab

Denna vecka är det humor som gäller! Och även om jag glömde bort att nämna en av mina favoritfilmer inom denna genre the Three Amigos så är jag sjukt nöjd med mina val. Vilken är din favoritkomedi?

Ps: om du inte kan se avsnittet ovan, klicka här.

Det finns inget svårare att skriva en text kring ett ämne som man inte har starka känslor för. Det är SÅ mycket enklare att såga nått eller hylla nått. Att bara gilla och tycka är helt ok är liksom så himla mellanmjölk och trist. Exakt så känner jag för den här filmen. Mellanmjölk. Jag skrattar ibland. Jag ler litegrann. Jag stör mig ibland. Jag känner mig uttråkad ibland. Det finns liksom inte så mycket mer att säga ändå. Men ska försöker i punktform för enkelhetens skull.

• Vi har vant oss vid att Sasha Baron Cohen ska ta ett ordentligt skamgrepp på alla våra fördomar. Här fattas det eftersom all komik görs på sånt sätt som vi sett tidigare. Bortsett från några få scener (förlossningsscnen, hallå!) så har vi sett alla gayskämt, rasskämt, sexskämt och judeskämt förr. Det funkar men berör inte.
• Kärlekshistorian mellan Cohen och Ana Faris känns lite väl inklistrad och oäkta. Egentligen är alla skådisar utom Sasha själv ganska usla.
• En riktig höjdpunkt är Diktatorns tal om Amerika mot slutet av filmen. Snygg diss mot det ”fria landet”
• Roligt är att  man gjort om alla textlåtar som är med i filmen från amerikanska till arabiska. Tjusigt grepp.

Ett litet PS: Problemet med komedier är att hur man upplever den är så himla beroende av vilket humör man är på. Jag skulle definitivt uppskatta den här mer en trött söndag under filten på soffan än en stressig torsdag eftermiddag.

Betyg: NN

Update: har nu sett om the Dictator, är benägen att ge den NNN istället. Där ser man vad ens humör kan påverka.