Escape To Victory

Saman Ghoddos gör 5-0 för Iran, och Jemen faller tungt och hårt i mästerskapspremiären. Och det är klart att det aldrig är roligt att bli utklassad som elitidrottare, men ibland finns det faktiskt fog för att damma av några gamla idrottsklyschor och besanna dem.

Ibland är det faktiskt viktigare att delta än det är att vinna, ibland är det verkligen färden som gör mödan värd.

Även den moderna fotbollshistorien innehåller flera exempel på spelare som bokstavligt talat riskerat sina liv för att representera sina länder; bosnier som huksprungit förbi krypskyttar och palestinier som grävt sig fram genom flykttunnlar. Jemeniterna som tagit sig hit till de Asiatiska mästerskapen är samma typ av bragdmän.

För drygt tre år sedan var kriget i Jemen fortfarande ganska färskt, men redan både intensivt, grymt och blodigt. Sedan flera år tillbaka hade fotbollslandslaget varit tvungna att spela alla hemmamatcher på neutral plan. Nu skulle de spela kval mot Nordkorea i Qatar – en av matcherna på den långa resan mot det här mästerskapet – men ingen visste vilka spelare som egentligen var tillgängliga. Hade någon redan dött? Hade någon anslutit sig till någon av de stridande fraktionerna? Hur skulle det ens vara möjligt att komma i kontakt med de uttagna?

Förbundsledningen aviserade en sorts uppsamlingsläger, och lät djungeltrummorna mullra över alla delar av den sargade nationen. Sedan väntade de, i dag efter dag efter dag. Första dagen kom nästan ingen alls, sedan kom några stycken och sedan några till. Vissa kröp fram från skyttevärnen runt huvudstaden Sana’a, andra kom från rebellkontrollerade områden i norr. Till sist hade nästan en hel vecka gått, och det var dags att dra en sorts deadline.

Full trupp var de inte, men de var i alla fall tillräckligt många för att kunna genomföra matchen – om de nu lyckades komma fram. Flygplatsen var sönderbombad, landgränserna mot både Saudiarabien och Oman var stängda. Det enda alternativ som återstod var att ta båten till en annan kontinent.

Så Jemens herrlandslag i fotboll trängde ihop sig på en sorts boskapsbåt, på ungefär samma sätt som hundratusentals krigsflyktingar behövt göra både före och efter dem. När mörkret lagt sig lämnade de hamnen i Mocka – staden som en gång gav mockakaffet sitt namn – och påbörjade en 18-timmarsresa över sundet de kallar ”Tårarnas port” till den lilla afrikanska staten Djibouti.

Det fanns inga som helst garantier för att de någonsin skulle komma fram.

Men fram kom de, och matchen spelade de och några år senare hade de spelat så många matcher och gjort det så bra att Jemen osannolikt nog kvalificerade sig för Asiatiska mästerskap trots att fotbollen inte längre existerade i deras hemland.

Arenorna var sönderbombade, förbundskontoret förstört, klubbarna i praktiken avvecklade. Den jemenitiska ligan upphörde, och är fortfarande inte ens i närheten av att återupptas. Landslagsspelarna lyckades genomför någon enstaka träning, men deras situation var givetvis ohållbar. De stoppades av olika krigsherrar vid vägspärrar, löpte en högst konkret risk att både kidnappas och mördas. En av landslagsspelarna – en av dem som är med i mästerskapstruppen nu, men vill förbli anonym – blev kidnappad och hölls fången i 48 timmar av en extremistgrupp.
– Före varenda träning var vi tvungna att rensa planen från kulor och patronhylsor. Vi samlade ihop allt och lade det i ett gammalt prisskåp, berättar lagfunktionären Hossam al-Sanabani.

Lösningen blev att alla spelare som överhuvudtaget hade möjligheten lämnade landet, för att med jämna mellanrum återsamlas i Qatar. Landslagets högkvarter förflyttades helt enkelt dit, och alla förberedelser inför Asiatiska mästerskapen har utgått därifrån.

Kanske är det allra mest anmärkningsvärda med det jemenitiska landslaget att det har lyckats förbli någorlunda politiskt obundna genom allt det här. Laget innehåller fortfarande spelare från så gott som alla landets regioner, och det finns ingen sekt eller despot som lyckats kapa det för propagandasyften.

Mycket av kriget idag sköts ju genom en sorts ombud, där Förenade Arabemiraten är ett av länderna som driver kriget i Jemen och Iran är ett annat.

Ikväll spelade Jemen mot Iran i Förenade Arabemiraten.

De förlorade med 5-0, men sånt kan liksom hända när målvakten blivit kvar i Jemen och därmed inte spelat en enda klubblagsmatch på fyra år. De förlorade med 5-0, men de fick lite ljus att kastas över det som Amnesty har benämnt som ”Det bortglömda kriget”, det som både EU och FN beskriver som världens allra värsta humanitära katastrof.

Ibland är det faktiskt viktigare att delta än att vinna.