Zahra blev utkastad ur hemmet av sin man, som var svartsjuk och våldsam.
Hennes tonårsson hjälpte henne till en kvinnojour.
Nu ska Zahra och sonen utvisas.
Ex-maken och en lillasyster kan stanna.

Det som smärtar Zahra mest är utvisningsbeslutet för den 16-årige sonen. Han ville rädda sin mamma. För det har hans pappa förskjutit honom. Pojken fruktar släktens hämnd i hemlandet.
– Varför ska min son straffas med utvisning? Han var ett barn, som inte ville att mamma skulle dö.

Lågmält berättar hon sin historia. 13 år gammal giftes hon bort till en religiös ledare i ett afrikanskt land, en grupp med strikta levnadsregler. Paret fick barn. För några år sedan reste maken till Sverige för att arbeta.
Zahra och barnen anslöt sig, hade tillfälligt uppehållstillstånd.

Men situationen hemma var svår, enligt Zahra. Hon fick inte gå ut, hade inga egna pengar. Hon misshandlades och anklagades för att ha träffat män.

En höstkväll kör maken ut henne. Zahra går gråtande mot dörren utan väska. Barnen gråter också, frågar: Vad ska du göra mamma?
– Jag svarade att jag ska ta mitt liv. Jag hade inga pengar, kände ingen. Mitt huvud var tomt.

Då gör sonen ett val, han springer ifatt henne, vädjar: ”Du behöver inte dö mamma, det finns hjälp.”
Han visar henne till socialtjänsten som ordnar skydd. Zahra bor på kvinnojour. Sonen placeras i fosterfamilj.

Sakta återhämtar sig Zahra, börjar berätta om övergreppen, men vill inte polisanmäla. Då ökar risken att släkten i hemlandet ska hämnas. Sonen får telefonhot som går ut på att de ska dödas.

Zahra är utbildad, och arbetar medan hon väntar på Migrationsverkets utredning och beslut på asylansökan. Sonen fungerar bra i skolan.

Men det visar sig att Migrationsverket inte anser att de har ett skyddsbehov. Migrationsdomstolen håller med.

Under tiden har skilsmässan blivit färdig. Zahra har enligt svensk lag ansvar för båda sina minderåriga barn.

Följaktligen finns nu två olika svenska domstolars beslut – som är oförenliga. Migrationsdomstolen säger att Zahra och sonen ska utvisas.
Samtidigt meddelar tingsrätten att Zahra och hennes man ska ha gemensam vårdnad om de två barnen, 11 och 16 år gamla.
Vilket är omöjligt.

Zahra kom till Sverige med de två barn hon alltid ansvarat för, men ska resa hem med ett.
Dottern får hon inte längre kontakt med, pappan förbjuder umgänget, säger att hennes mamma är en ”hora”.

Ex-maken har fått sitt uppehållstillstånd förlängt, för både sig och den yngre dottern.

Zahras ärende anses avslutat. Migrationsverket uppmanar henne att söka nytt uppehållstillstånd från hemlandet, med anknytningen till den elvaårige dottern som skäl. Det tar sex månader, eller mer.
Zahra är rädd. Föräldrarna och släkten tar avstånd från henne. Hon fruktar även grannar och vänner, och att bli hittad.
– Polisen i mitt land tar inte en hotad kvinna på allvar, säger Zahra.