Jag läste någonstans att svensken i snitt lägger mellan 15 och 30 minuter på att laga mat. Vi har så lite tid att en av de vanligaste rätterna på småbarnsföräldrars matbord är snabbmakaroner och ketchup. Folk är för stressade och har tydligen inte mer än 3 minuter över för att koka sin pasta. Det är helt enkelt svårt att få livspusslet att gå ihop som det så ofta beskrivs nu förtiden. Det konstiga med den uppfattningen är att vi aldrig förut i vår historia har haft så mycket fritid. Trots det så har folk svårt att få tiden att räcka till för det mest grundläggande, som att laga sin mat och äta tillsammans med sina nära och kära.
Det stora problemet är egentligen inte att vi har för lite tid utan snarare att vi försöker pressa in för mycket på vår lediga tid och till slut är varje sekund fylld med något otroligt ”viktigt” som facebook eller något fantastiskt tv-program som gör att vi väljer bort maten. Den prioriteringen är för mig hål i huvudet och inget annat. Vi är så upptagna av att jaga vår egen svans att vi inte längre förstår vad som har verkligt värde i livet. Var och en måste bestämma hur den vill leva sitt liv men enligt min mening är livet för kort för att dricka mellanmjölk och käka fiskpinnar. Det gäller att vända på steken och fråga sig vad som ska få ta tid? Jag är ganska övertygad om att väldigt långt upp på din lista hamnar maten.
Det är faktiskt kring ett middagsbord man blir en familj. Det är där man knyter familjebanden allt hårdare och det är där man utbyter erfarenheter över generationsgränserna. Smaker man har med sig från sin barndom är smaker man alltid kommer att förknippa med den kärlek och närhet man fick av sina föräldrar. I min värld smakar inte kärlek ketchup!