Djibouti har aldrig aldrig funnits representerade i ett Paralympics förut.
I London står en man, Houssein Omar Hassan, ensam för det.
Och han kunde inte ha gjort det bättre.
35-åringen, som saknar en arm, ställde upp på 1500 meter i Olympic Stadium. Han varvades två gånger av sina konkurrenter och var sju och en halv minut efter dem i mål. Men han slutade aldrig att springa. 
Jag trodde inte att jublet kunde bli mycket högre än när britten Richard Whitehead slog världsrekord på 200 meter.
Det kunde det.
Publiken hade redan stått upp i sex minuter och hejat fram Houssein. Men när han kom in på upploppet för sista gången var det omöjligt att hålla tårarna borta.
Det är det största jag upplevt på en idrottsarena och jag vet på riktigt inte vad som ska kunna överträffa det.