”Ska du inte åka på ett vanligt OS i stället?”.
Frågan har ställts några gånger – och de har ju rätt.
Paralympics är inget vanligt OS.
Det är så mycket mer.
Det har inte handlat om handikapp eller vad man kan och inte.
Det har handlat om elitidrott, människoöden och hjältar.
Om att allt är möjligt. Och det har varit helt magiskt.
Det skulle bli det största och bästa Paralympics genom tiderna.
Det blev det också.
Fullsatta arenor, ofattbar stämning och fantastiska prestationer.
Paralympics 2012 i London överträffade alla förväntningar.
När jag kliver ur bubblan efter de här veckorna gör jag det lite tröttare, lite lyckligare och mycket ödmjukare.
Tack för allt.

Avslutar med:

Paralympics…

…moment: Djiboutis Houssein Omar Hassan varvades två gånger och var sju minuter efter sina konkurrenter. Under hela tiden stod 80 000 på Olympiastadion och lyfte fram 35-åringen. När Houssein gick i mål till ett öronbedövande jubel slutade tårarna aldrig rinna.

…mest tveksamma: Goalball. Det hettade liksom aldrig till.

…svensk: Det är svårt att inte säga Jonas Jacobsson. Men det finns andra som har satt sig lite extra. Anna-Carin Ahlquist, Tobias Sandberg, Tomas Hjert och Christoffer Lindhe, bara för att nämna några.

….tjuvstart: Komorernas Hassani Ahmada Djae hoppade i innan konkurrenterna knappt tagit sig upp på pallen. Sedan tänkte han: ”vad fan, vi kör” och simmade sina 50 meter – trots att funktionärerna gjorde allt för att stoppa honom.

…prestation: Matt Stutzman. Silver i bågskytte – utan armar. I rest my case.

…skandal: Ukrainas Mariia Pomazan fick ta emot diskusguldet och publikens jubel på prispallen. Problemet var bara att arrangörerna hade räknat fel och tvingades ändra hela medaljordningen. Pomazan vägrade först att lämna tillbaka guldet, men tvingades ge mig sig efter några dagar.

…fråga: ”Var är Expressen?”

…mest överlägsna: Australiens rullstolsrugbyspelare Ryley Batt. Det var ju löjligt.

…personlighetsförändring: Oscar Pistorius. Från rasande tvåa på 200 meter, till Mr sunshine efter att ha slutat fyra på 100 meter.

…jobb man inte vill ha: De brasilianska ledsagarnas. Först tjuvstartade Jerusa Geber Santos ledsagare på 400 meter och brasilianskan blev diskad. Sedan föll landsmaninnan Terezina Guilherminas ledsagare på upploppet och drog med sig brasilianskan i fallet.

…bästa ställe: Olympic Stadium, gåshud varje gång.

….revansch: Oscar Pistorius. Besegrad på 200 meter – och 100 meter. När bara en chans återstod krossade han allt motstånd på 400 meter och fick sitt individuella guld. Det perfekta slutet på ett perfekt spel.

Det var stor gråtfest igen i Excel Arena – den här gången av sorg. Anna-Carin Ahlquist och Ingela Lundbäck förlorade lagfinalen mot Kina, men bärgade Sveriges 12:e medalj i Paralympics.

Christoffer Lindhe, som slutade fyra i Peking, hade hoppats att kunna knipa ett brons på 200 meter fritt. 23-åringen gick ut stenhårt, men blev femma. Efter loppet var han ändå nöjd med spelen.
– Det känns ändå bra.  Jag visste att det är jättehårt och att om jag ska ta en medalj så var jag verkligen tvungen att sänka mig. Tyvärr orkade jag inte hela vägen, säger han.

Sverige stannar alltså på 12 medaljer. Precis som i Peking. Det blev dock ett guld mindre den här gången. Men man får komma ihåg att Jonas Jacobsson och Anders Olsson tog alla senast. Den här gången bara Jacobsson.
Ändå ett bra betyg för den svenska truppen som kan lämna London klart godkänd.

Imorgon knyter vi ihop säcken och summerar Paralympics på riktigt. Det känns både lite vemodigt och skönt.

Som sagt, det gäller att sova när man kan.

Det blev tre medaljer och nu har Sverige tangerat Peking. Målet innan var att slå spelen för fyra år sedan. Det finns fortfarande en liten chans till det. Men truppchefen Hans Säfström är nöjd redan nu.
– Det måste jag vara. Det finns vissa som jag hoppats mer på, till exempel goalballherrarna och rullstolsrugbylaget trodde jag skulle kunna ta en medalj. Men sen är det andra som har klivit fram, säger han.

Den stora frågan är annars om det ska bli fyra eller fem guld. Anna-Carin Ahlquist och Ingela Lundbäck spelar lagfinal i bordtennisen i eftermiddag. Det kan bli en perfekt svensk avslutning på ett fantastiskt Paralympics.

121 israeliska soldater dog under kriget i Libanon för sex år sedan. Noam Gershony skulle ha varit nummer 122.
I går vann israelen brons i rullstolstennisens dubbel. I morgon kan han vinna guld i singel.
Då 23-årige Noam var helikopterpilot under kriget. På väg till Libanon i juni 2006 blev mardrömmen verklighet.
Noam och hans andrepilot befann sig 1,5 kilometer upp i luften när de krockade med en annan helikopter och kraschade.
Noam överlevde mirakulöst. Det gjorde inte hans kompis.
– Tyvärr blev han dödad i kraschen… Lyckligtvis kunde de rädda mig. Läkarna kom bara några minuter efter att vi kraschat. Det var verkligen ett mirakel, berättar Noam.
Han hade brutit nästan vart enda ben i kroppen och de dröjde över en vecka innan läkarna kunde ge familjen lugnande besked.
Noam överlevde, men blev förlamad i kraschen. Det hindrade honom dock inte.
– Jag bestämde mig för att fortsätta med mitt liv och göra allt jag kan för att njuta av den andra chans som jag har fått och det här är vad jag vill göra nu.
Noam valde rullstolstennisen. Trots att han bara tagit fem tennislektioner före olyckan.
– Jag har alltid älskat sport och jag ville se vad jag kunde göra med i min nya situation, så jag tänkte ge det en chans. Sen har det gått så fort så jag vet inte hur jag hamnade här i Paralympics, men jag försöker bara att njuta och hoppas att få med mig en medalj.

Jag träffade Noam precis efter att han slagit ut svenskarna Anders Hård och Marcus Olsson i dubbeln. Nu har han alltså fått med sig ett brons. I morgon kan det bli guld.
Jag hoppas att han tar det.

En fullspäckad svenskdag coming up.
14.15 spelar rullstolsrugbylaget sin helt avgörande match mot Kanada. Förlust och Sverige är ute ur turneringen. Seger och världsettan USA väntar med största sannolikhet i semifinal.
14.30 spelar goalballdamerna mot Finland om bronset.
Runt 15.30 drar dagens kanske största höjdpunkt igång när Stefan Olsson och Peter Vikström går för guldet i rullstolstennisens dubbel.
Senare ikväll, 20.05, ska Jeffrey Ige slåss om guldet i herrarnas kula.
Det kan med andra ord bli en rolig svenskdag.

Storbritanniens David Weir värmde upp med att ta guld på 800 meter. Och det var ingen dålig uppvärmning. Hela Olympic Stadion, 80 000 personer, stod upp och skrek rakt ut. Jag hade gåshud till fötterna.

Sedan var det Jonnie Peacocks tur. Britten ställdes mot Paralympics största stjärna, Oscar Pistorius, i finalen på 100 meter. Redan innan starten skrek hela hemmapubliken 19-åringens namn. När startskottet gick vrålade de rakt ut. När Peacock sedan passerade mållinjen som segrare exploderade arenan.

Man kan inte säga att jag lyckades fånga loppet, men kanske en del av stämningen.

Efter silvret på 200 meter stormade Oscar Pistorius genom den mixade zonen. En halvtimme senare kom han tillbaka och var rasande mot ettan Alan Olivieras höga benproteser.
I dag var det en helt annan Pistorius.
Stjärnan missade pallen på 100 meter, men sken som en sol och pratade med varenda journalist efter loppet. I stället för att attackera konkurrenterna hyllade han dem till skyarna och var inte alls speciellt besviken över sin fjärdeplats. 
– Jag fick inte försvara min titel, men att bli slagen av en idrottare som Jonnie gör mig extremt glad. Jag känner mig välsignad som fick vara en del av det här loppet, även om jag inte hamnade på pallen, sa han.
Och så fortsatte det i sju minuter.

…vilken rullstolstennis Stefan Olsson och Peter Vikström bjöd på. Svenskarna krossade regerande mästarna och storfavoriterna Stephane Houdet/Michael Jeremiasz från Frankrike i första set.
Det andra blev en hyfsad nagelbitare. Vid ställningen 6-5 kändes det som att fransmännen skulle ta det.
Men svenskarna tvingade fram ett tiebreak. Houdet/Jeremiasz hade 6-4, men Olsson och Vikström vände och vann. En av de mest imponerande svenskinsatserna hittills.
Det kan inte bli annat än guld.

Kross i går. Krossade i dag. Sveriges rullstolsrugbyherrar var chanslösa mot Australiens Ryley Batt. Världens bästa spelare gjorde precis som han ville och sänkte Sverige med 30 av lagets 60 mål.
Har svårt att se vem, eller vad, som ska stoppa honom.
För Sveriges del väntar nu måstematch mot Kanada i morgon.
– De passar oss bättre. Men det kommer att bli jämt, säger Tomas Hjert.

De svenska goalballdamerna åkte ut i semifinalen efter en riktig rysare. Japan vann med 4-3 men det krävdes både förlängning och straffar. Nu väntar i stället grannmöte med Finland i bronsmatchen.