Nej. Det blev en ny fjärdeplats för Christoffer Lindhe. Han var klart sist efter ryggsimmet, men simmade, helt enkelt plan, upp sig rejält under bröstsimmet. Men det räckte ändå inte. En fjärdeplats i Peking och en fjärdeplats i London.
– Det känns för jäkligt just nu, sa Lindhe direkt efter loppet.
Jag är dock helt övertygad om att han tar medalj på sin bästa distans, 200 meter fritt.

Drog en löpning (i mina gympadojor) från Aquatics Centre till Olympic Stadium för att hinna se Pistorius springa final på 200 meter. Hann, med hyfsad marginal, och knep bästa platsen. Om några minuter slår han nytt världsrekord här.

Tillbaka i Aquatics Centre där publiken just went crazy över hemmasimmaren Jessica-Jane Applegate som vann 200 meter fritt. Pernilla Lindberg gjorde sitt livs lopp och förbättrade sitt eget svenska rekord från försöken i morse med en dryg sekund. Lindberg hade bronset med 50 meter kvar, men den nya rekordtiden 2:15.33 räckte tyvärr bara till en femteplats.

Om mindre än två timmar, 21.01 svensk tid för att vara exakt, simmar Christoffer Lindhe sin final. Skrev jag något annat i morse kan ni ignorera det. Lindhe hade tredje bästa tiden i försöken och jag tror, och hoppas verkligen, att han tar en medalj.
Ni som inte reda kan Lindhes historia kan läsa om den här.

För fyra år sedan skulle norska Sarah Louise Rung genomgå ett mindre ingrepp för att undvika att bli sned i ryggen i framtiden.
Men operationen gick fruktansvärt fel.
Då 18-åriga Sarah Louise vaknade upp i en sjukhussäng förlamad från midjan och ner.
I går, på dagen fyra år efter operationen, gjorde hon debut i Paralympics. 
– Det är något jag har tänkt på länge. När jag blev skadad visste jag att det var fyra år till nästa OS. Före finalen hade bestämt att det här skulle vara min dag, säger hon till NRK.
Och det blev det.
Sarah Louise vann guldet på 200 meter fritt efter att ha förbättrat sin tid från försöker med 6,5 sekunder. 

Foto: Carl Sandin, bildbyrån

Ganska lugn förmiddag för svenskarna. Pernilla Lindberg har tagit sig till final på 200 meter fritt. Och alldeles nyss kvalificerade sig Christoffer Lindhe för final på 150 meter medley. Lindhe hade tredje bästa tid i försöken. Finalen simmas 21.49 svensk tid.

Ikväll går även Ingela Lundbäck och Josefin Abrahamsson för brons i bordtennis. Runt 19.45 sätter det igång.

Så länge tycker jag att ni ska läsa om Martine Wright. Det är faktiskt ganska fantastiskt. Själv tänkte jag åka och kolla på svenskarna i rullstolstennisen.

I Peking tog Jonas Jacobsson, 47, tre guld och Anders Olsson, 46, två. De levererar visserligen fortfarande och har tagit Sveriges enda medaljer hittills (Även om Anna-Carin Ahlquist säkrat en också).
Men frågan är om det blir några guld. Jacobsson, som trodde att Olsson skulle fixa Sveriges enda guld på 400 meter fritt, har sin bäst chans kvar. Men konkurrensen är stenhård. Kanske tar supersviten slut här.

Maja Reichard, som går för guld på 100 meter bröstsim, simmade precis i mål som femma på 50 meter fritt här i Aquatics Centre.

Samtidigt förlorade 19-årige debutanten, världstvåan och guldhoppet Emil Andersson sin semifinal mot slovaken Cestey med 3-2. Tråkigt.
 

Det blev ingen ny medalj för Jonas Jacobsson. Han sköt 597 poäng av 600 i kvalet och missade finalen.

Anna-Carin Ahlquist har dock säkrat Sveriges andra medalj. Svenskan vann sin semifinal mot slovakiskan Alena Kanova med siffrorna 11–4, 11–3, 11–6 i klass 3. 40-årige Ahlquist har ms och blev rullstolsburen för fem år sedan. Hon tog då upp bordtennisen – efter 23 år. Ett år senare gjorde hon sitt första Paralympics i Peking och nu har hon alltså säkrat minst ett silver. Imponerande.

Josefin Abrahamsson och Ingela Lundbäck förlorade dock sina semifinaler och får satsa på bronset.

Djibouti har aldrig aldrig funnits representerade i ett Paralympics förut.
I London står en man, Houssein Omar Hassan, ensam för det.
Och han kunde inte ha gjort det bättre.
35-åringen, som saknar en arm, ställde upp på 1500 meter i Olympic Stadium. Han varvades två gånger av sina konkurrenter och var sju och en halv minut efter dem i mål. Men han slutade aldrig att springa. 
Jag trodde inte att jublet kunde bli mycket högre än när britten Richard Whitehead slog världsrekord på 200 meter.
Det kunde det.
Publiken hade redan stått upp i sex minuter och hejat fram Houssein. Men när han kom in på upploppet för sista gången var det omöjligt att hålla tårarna borta.
Det är det största jag upplevt på en idrottsarena och jag vet på riktigt inte vad som ska kunna överträffa det.

Nej, det räckte inte. Per Jonsson gjorde sitt bästa hopp för säsongen men 6.48 innebar en tråkigt fjärdeplats.
– Jag är ganska trött på fjärdeplatser nu. Jag hade en tid fram till 08 då jag prenumererade på fjärdeplatser. Sen vände jag det, men så är man tillbaka nu. Tråkigt, säger Jonsson som dragits med skadebekymmer hela säsongen.

Medaljer kan det dock bli i bordtennisen. Emil Andersson, Josefine Abrahamsson, Anna-Carin Ahlqvist och Ingela Lundbäck är alla klar för semifinal.

I eftermiddag skjuter Jonas Jacobsson 10 meter liggande, kvalet börjar 14.15 svensk tid och en eventuell final 17.00. Han har själv sagt att det inte lär bli någon medalj. Men man vet aldrig med Jacobsson.

På plats på en fullsatt Olympic Stadium där Per Jonsson låg tvåa, men har trillat ner till en fjärdeplats i längdhoppet. Men det blir svårt att knipa guldet, Luis Felipe Gutierrez från Cuba leder 1.08 meter. Silvret är dock inom räckhåll.

Anders Olsson, som så sent som för en vecka sedan, kände sig övertränad och knäckt har tagit sig till final på 400 meter fritt. Olsson hade näst bästa tid i försöken. Olsson var fyra sekunder efter ettan, men hela tio snabbare än trean, så det luktar ett nytt svenskt silver. Om inte smärtan blir för stor i axel. Olsson sa i går att han förmodligen kommer att tvingas simma finalen på smärtstillande.
18.44 svensk tid är det dags.

Christoffer Lindhe är en riktig hjälte. Han fick först ingen plats i den svenska truppen, men kom med tack vare ett wild card. På 50 meter fritt tog han sig till final och slutade sjua. Lindhe är dock bättre på de längre distanserna och lär vara med och slåss om medaljerna där.

Stämningen i Aquatics Centre: Fyra starka plus

En annan man med hjältestatus, Anders Olsson, avslöjade i dag att han funderar på att satsa vidare mot Rio 2016 – i triathlon. I morgon går Olsson dock för att försvara guldet på 400 meter fritt. Min före detta UNT-kollega, numera TT-Carl, upplyste mig om att hans (Anders Olssons alltså) segermarginal i Peking var 21 sekunder. 21 s-e-k-u-n-d-e-r.
Det känns, trots skadebekymren, som att det kan bli medalj.

De tre viktigaste lärdomarna i dag i övrigt:

1. Fotriktiga skor
I väntan på Jonas Jacobsson i den mixade zonen observerade jag den svenska journalistkårens skor. TT, SVT, Radiosporten, DN, Handikappförbundet – alla, ALLA hade bekväma skor.
Efter 12 timmar i tygskor utan sula förstår jag. Snyggt? Nja. Smart? Ja.
I morgon blir det gympadojor.

2. Ät när du kan – du vet aldrig när du får göra det igen, eller om du någonsin får det.

3. Sov när du kan – det vill säga nu, god natt!