Han är rätt imponerande ändå Jonas Jacobsson. 29:e medaljen i sitt nionde Paralympics. Ett hyfsat facit.
Fjärde silvret kom efter att han psykat ut tysken Josef Neumaier.
– Eftersom jag är vänster och han är höger så blir det att man tittar varandra rakt i ögonen och han brukar vika sig då.
Jacobsson påstod dock att han inte mörkat någon form.
– Nej, nej. Ni såg väl mina nior? sa han med ett leende.

Foto: Scanpix

Jonas Jacobsson har sågat formen totalt och knappt vågat prata medaljer.
Men han hade inga större problem att ta sig till final på luftgevär 10 meter stående skytte. Svensken ligger efter kvalet på delad tredje plats på 593 poäng. Skyttarna tar med sig poängen in i finalen och Jacobsson har en poäng upp till silvret. Han lär dock få svårt att försvara sitt guld från Peking. Kinesen Chao Dong leder på 596 och har i princip säkrat segern redan.
Om en halvtimme avgörs det om vi får första medaljen.

”I don’t think it’s a good idea. It’s not even in London!”. När fem funktionärer säger samma sak är det kanske läge att lyssna. Ändå släpade jag med mig bildbyrå-Carl till världens ende för rullstolsrugyblandslagets första träning.
Det tog fem timmar.
Men funktionärerna hade fel. Det var en bra idé.

Rullstolsrugbylandslaget Team Manager, Britt-Marie Nilsson, hade varit rätt kort i sina sms. På långa välformulerade frågor kom det tillbaka: ”nej”, ”13-15”, ”svar ja”. Den korta och koncisa stilen.
I verkligheten var det något annat. På tio minuter hade hon lärt mig mer om sporten, och spelarna, än timmars googling. Klassificering, poängspelare, taktik – fråga och jag svarar.
Sverige har inte kvalat in till Paralympics sedan 2000, bara en spelare var med då och det har aldrig blivit någon mästerskapsmedalj. Ändå är spelarna ruggigt självsäkra. Det pratas bara guld och det märks att de tror på det.
De verkar så lugna och trygga att man nästan blir orolig bara för det.
Oavsett vågar jag nästan lova att rullstolsrugbyn kommer bli höjdpunkten i det här mästerskapet.

Britt-Marie assisterar bildbyrå-Carl med glädje.

Annars har det inte varit någon riktig svenskfest. Goalballherrarna, som i går pratade medaljer, åkte på supertorsk (2-9) mot Turkiet. Min erfarenhet av Goalball är begränsad, men även ett otränat öga kunde konstatera att det var ganska långt ifrån bra.
– Det finns mycket mer att hämta, lovade Niklas Hultqvist efter att han sågat insatsen totalt.
Vi hoppas att han har rätt.

Goalball i Copper Box

I morgon är det dags för Jonas Jacobssons första skytte. Historisk sett betyder det medalj. Ska man tro honom kan det lika gärna bli fiasko. Kvalet startar 09.00 (10.00 svensk tid) och finalen 12.30 (13.30 svensk tid). Vi hörs då.

Budskapet som synts överallt i London de senaste veckorna: OS är slut – nu börjar det på riktigt.

Paralympics invigdes i går. Jonas Jacbosson, vars form verkar vara mästerskapets mest svajiga, bar det svenska fanan med beröm godkänt.
Själv såg jag invigningen så här:

I övrigt bjöd dagen på en nitisk vakt som portade hela den svenska journalistkåren från OS-byns mediacenter, lite regn och en sorglig kycklingsallad från McDonalds. Men i dag tar vi nya tag när det dra igång på riktigt. Och så här tävlar svenskarna i dag:

09.00-10.15: Skyttekval: Lotta Helsinger
09.00-11.40: Bordtennis, kval: Josefin Abrahamsson, Alexander Öhgren, Fabian Rignell, Linus Karlsson.
10.00-12.30: Bågskyttekval:
11.30-12.30: Goalball, herrar: Sverige-Turkiet
12.00: Skyttefinal: Ev. Lotta Helsinger.
14.00-16.30: Bågskyttekval: Robert Larsson
16.00-21.20: Bortenniskval: Ingela Lundbäck, Josefin Abrahamsson, Alexander Öhgren, Fabian Rignell, Linus Karlsson.
21.00-22.00: Goalball, damer: Sverige-USA