City of Brotherly Love

Jaha, nu är jag i Philly. Körde Jersey Turnpike söderut under förmiddagen – med-gissa-vem-i-bilstereon – och sitter här och väntar på att det ska bli gametime i Wachovia Center; ”nya”  Flyers tar emot krisens Atlanta.
Hit brukade vi – jag och Aftonbladets New York-fotograf, Höken – pendla när Foppa spelade här. Nu blir det mer sällan, vilket är rätt synd. Jag gillar Philadelphia, det är en vacker storstad med typisk östkustnerv och, samtidigt, en helt egen, småkaxig ”vibb”. 
Området vid Wachovia Center, strax utanför de centrala delarna, kommer dock ingen att skriva längtansfull poesi om. Det är en jättelik åker fullsprängd av överdimensionerade idrottsarenor. Fotbollslaget Philadelphia Eagles har sitt rymdskeppsliknande monster till hemmaplan här, liksom basebolllaget Philadelphia Phillies. Och vägg i vägg med själva Wachoiva Center ligger gamla Spectrum, där Pelle Lindbergh var kung och där Big Kjell Samuelsson idag coachar – bland andra – Lars Jonsson under Phantoms AHL-fajter.
Hockeyhallar ska ligga mitt i stan, det är min åsikt.
* * *
Har följt rapporteringen från Ed Belfours tocuhdown hemma i Dalarna med lika delar förundran och upphetsning. Jag har fortfarande svårt att fatta att det där kan vara sant  – men det är samtidigt otroligt roligt. Särskilt härligt har det idag varit att höra radiorapporterna signerade Cee-Jay Bergman, Falu-Kurirens egen Hyland. Kolla på webben.
* * *
Nu börjar det dra ihop sig. En philly cheese steak-macka – when in Rome, för tusan – och sen iväg mot Wachovia.
Thrashers sjunker ännu längre ner i dyngan i natt, det är mitt tips.
Rapporter kommer här.