City of Brotherly Love, del 2

Ah, moderna, nordamerikanska ishallar. Love them. Att besöka ställen som Wachovia Center är överhuvudtaget inte som att vara i en hockeyhall . Det är som att vistas på en resort; snyggt, bekvämt, varmt och tillbakalutat i största allmänhet. Tjocka heltäckingsmattor i alla utrymmen backstage…sånt får mig att ticka.
Jag vet att man egentligen ska tycka bättre om de klassiska hallarna, de där plåtlådorna som påstås ha så mycket själ. Det finns inte många kvar längre. Det är väl bara Nassau Coliseum på Long Island, superfula Mellon i Pittsburgh, Joe Louis Arena i Detroit och…ja, kanske kan man räkna dit Garden också.
De har sin rustika charm, det medges,  men jag föredrar deluxe-upplevelsen. Förmodligen för att den kontrasterar så skarpt mot den torftiga korv-med-bröd-stämning som rådde i de hallar och tält – ja, i Borlänge hade vi ett sketet tält – man tillbringade sin svenska uppväxt i. 
* * *
Så fort man som svensk journalist visar sig i pressrummet i den här hallen börjar Foppa-frågorna hagla.
Favoriten för dagen lyder:
– Vad tror du?
Ja, vad tror jag? Jag tror att Foppa är helt och fullständigt ärlig när han säger att han inte bestämt sig ännu. Om någonting.  Och tror man det finns inte så mycket mer att säga.
Flyers-murvlarna vill gärna se världens bäste passningsspelare i en svart-orange tröja igen, men de gör sig inga större förhoppningar – om han nu skulle bestämma sig för att komma över Atlanten igen. De menar att Foppa blev illa behandlad av klubbledningen före trejden till Nashville och att det fortfarande finns för mycket bad blood mellan de inblandade parterna.
* * *
Hiss sju våningar upp till takåsarna och pressläktaren. Uppskattas. Efter gårdagens trapprace fungerar mina ben sämre än Atlantas powerplay.
Fast jag har aldrig fattat det där med att det ska vara nåt med att sitta högt upp. Man får sån överblick, säger dom. Ja, men man går miste om feelingen, nerven, intensiteten. Jag tycker det ska vara som i gamla Rosenlundshallen, där pressläktaren var placerad bakom spelarbåsen och man kunde höra Fredrik Stillman skrika ”gubbjävel, du är för gammal” åt Dan Labraaten.
– Nej, fräste Curt Lundmark åt sin backstjärna, så där håller vi inte på.
Men det gjorde dom.
* * *
Johan Hedberg står för Thrashers ikväll. Känns på nåt sätt riktigt att han gör det samma natt som Ed Belfour för första gången sover hemma i Leksand.
”Moose” svarar också för några riktigt svettiga ingripanden medan denna text skrivs. Det är för hembygdens skull, låtsas jag.
* * *
Blir lite svartsjuk när jag ser en annan mellan Knuble och Gagne. Och en annan i tröja nummer 21.
Men jag tröstar mig med att vare sig Daniel Briere – som nu officiellt vill heta Danny, men det går vi naturligtvis inte med på – eller Jason Smith håller samma klass som den de efterträtt.
* * *
De mutar oss med väldigt goda popcorn på den här pressläktaren. Kanske hoppas de att kritikerna ska glömma att Flyers fått två spelare avstängda i mer än 20 matcher – efter fem omgångar.
* * *
Nu kommer det en lokal reporter och frågar om jag känner Thomas Tynander. När jag svarar att jag gör det ser han imponerad ut. Det får man förstå.
* * *
Mycket nytt i Philadelphia alltså. Men Derian Hatcher – mannen som gav fjolårets brist på tempo ett ansikte – är kvar. Och han har inte blivit snabbare. Farten är sällan högre än den var i den där trappan igår…
* * *
Nu tar vi paus här. Så det inte blir för långt för serietidningspubliken.