City of Brotherly Love, del 3

Står på parkeringen utanför Wachovia Center och röker och beundrar Philadelphias skyline.
Den lyser verkligen grandiost i höstkvällen någon kilometer norröver.
Misstänker att Atlanta-spelarna, som samtidigt tränger in sig i en buss för omedelbar transport till flygplatsen, har svårare att uppskatta den.
Sjätte raka förlusten.
4-0.
Sammanlagt nio mål på sex matcher – varav fem senast mot New Jersey.
Att gå in i det omklädningsrummet var, kan jag meddela, som att stiga in i en gammal Joy Divsion-låt.
Huh, det är inte kris hos Thrashers.
Det är dödsmässa nu.
Hedberg och de andra kanske kan trösta sig med att de ska möta New York Rangers i nästa omgång. De har inte gjort mer än tio mål de heller. Kan bli en underhållande uppvisning i hur man sumpar chanser, den matchen.
* * *
I hissen ner till omklädningsrummen efter slutsignalen hävdar Philadelphia Enquirers främste hockeyskribent att det finns en bortglömd X-faktor i den forsbergska spekulationsfestivalen:
Flickvännen.
– Hon kommer ju härifrån och vill säkert flytta tillbaka.
Ja, det ska kanske tas i beaktande det också.
* * *
”The harder the battle, the sweeter the victory”.
Så står det på en stor skylt i Flyers omklädningsrum.
Jag vet inte om de behövde battla så väldans hårt mot Atlanta, men sweet verkar spelarna ändå ha så det räcker och blir över efteråt.
En hel drös spelare – Biron, Richards, Lupul, Randy Jones och Jason Smith – står kvar i evigheter och gafflar och har kul med lokalpressen.
Kontrasten mot fjolåret kunde inte vara mer bjärt.
Så det kan ju Foppa veta, om han överhuvudtaget överväger en återkomst. Det är kul här nu.
* * *
Riktigt svagt av Montreal att torska hemma mot Florida.
* * *
Tittar länge efter Atlanta-coachen Bob Hartley i korridoren bakom spelargången. Det kan ju vara det sista jag ser av honom.
* * *
Tobias Enström fortsätter ändå att imponera med moget och smart backspel.
– Jag tycker det känns rätt bra för egen del och jag får ju mycket förtroende av coachen, instämde ynglingen när jag försökte peppa honom i den där katakomben till omklädningsrum.
– Men det är svårt att glädjas åt sin egen insats när laget har det tungt.
Ja, det var ju det också.
* * *
Nu ska jag se om ”Ocean’s 13” på hotell-tv:n och sen försöka ignorera att någon ligger och hostar på andra sidan en patetiskt tunn vägg.