Gör ni nånsin en Björkman?

Back in the New York groove, som det numer heter i Rangers omklädningsrum.
Och här sitter jag och funderar över en serie dumma frågor jag alltid velat ställa till svenskarna i ligan, men aldrig haft mod nog att ta upp när jag väl träffat dem.
Nu kan nåt smartass förstås hävda att jag alltid ställer dumma frågor. Fair enough. Men de här är extra dumma; det är riktigt pinsamma nördfrågor som antagligen skulle få den snällaste Lidström att  titta klentroget på frågeställaren.
Likafullt skulle jag vilja ha dem besvarade. För att…ja, antagligen för att jag är just en nörd.
Här är några:
•Vad tänker en svensk spelare på under nationalsången – eller nationalsångerna, om det är både amerikanskt och kanadensiskt lag på banan?
•Påverkas spelet när man byter sida i andra perioden?
•Kollar man nånsin reklamen på sargerna när man kommer till en ny arena? Eller allt det andra en storögd lekman blir så impad av? De snygga omklädningsrummen, de maffiga läktarna, logerna…allt det där runtomkring?
•”Gör” man ibland en Jonas Björkman och säger fula ord på svenska till domaren? Återfinns i så fall Björkman-klassikern ”luder” i vokabulären?
•Är inte spelarbåsen i NHL-arenorna jävligt trånga – och blir man inte less på att sitta där och trängas?
•Är det roligare att spela på nyspolad is än på is som den ser ut i slutet av perioderna?
•Kan man som spelare tycka att det blir lika trist och segt som vi på läktarna när det är för mycket spelavbrott?
•Blir inte smaken av sportdryck äcklig efter ett tag?
•Smygtittar man mycket på sina egna moves i jumbotronen?
•Erkänn, visst vill alla ha ett expansion-team i Vegas, för de bortaresor det skulle innebära?

Den som har fler frågeställningar av samma hjärndöda sort är välkommen att breda ut sig i kommentatorsspåret.
Och skulle det rent av finnas någon i läsekretsen som kan svara – vink, vink – så, hey, feel free, verkligen…
* * *
Jaha, det  VAR alltså sista mötet med Bob Hartley, där i korridoren i den mörka Philadelphia-kvällen.
Atlanta-coachen fick precis sparken.
Ah, lite synd. Jag gillade hans hårda Tommy Lee Jones-image. Före premiären mot Washington höll han ett lysande tal om hur lyckliga de unga spelarna skulle vara över att få tillhöra NHL. Det var poesi.
Men nåt måste ju ledningen göra när det gått så dåligt att man hör att ingen i ligan vill bli den som först torskar mot Thrashers. …
Frågan är vem som ska ersätta hårde Bob, det har det i skrivande stund inte sagts något om. Men va fan, Abris är väl ledig? Hedberg kan säkert hjälpa till med numret till honom.
* * *
Ikväll ska jag göra en Alfredsson och gå och se Springsteen. På Garden. Ska eventuellt ta en öl med Rangers-personal innan, så det kanske kommer att gå att krama nåt hockeyrelaterat ur den här kvällen också…