Live in Gotham City, del 2

Det tog 57 sekunder. Sen sa ingen nåt mer om den måltorkan.
Nyligen uppflyttade Nigel Dawes, av alla, stänkte in 1-0 bakom en yrvaken Martin Brodeur.
Det är en förbättring med 100 procent i förhållande till de senaste sex perioderna , så man får förstå att fansen gick ner i spagat av upphetsning här inne.
Därefter hände emellertid inte så mycket .
Jo, det var kul när Colton Orr och Ryan Hollweg kom in och smällde på tydligt irriterade Jersey-lirare. Där steg temperaturen litegrann.  Men man saknar Sean Avery. Han hade kunnat få riktig fart på en sån här tillställning; man minns ju vällustigt hans första möte med rivalerna från Garden State förra säsongen, när han körde över helige Broduer så det sjöng om det. Bland det coolaste jag sett, faktiskt.
Nu är frågan om de som egentligen ska göra mål för Rangers –  de förmenta stjärnorna – kan lära nåt av lille Dawes inför de två återstående perioderna….
* * *
Det allra bästa ikväll:
Eken är tillbaka i New York. Så nu får jag kaffe hämtat i första periodpausen. Det känns inte riktigt riktigt när Brynäs-pojkarna inte är här och står för den markservicen.
* * *
Mystiskt nog kallas Oduya för David Johnny Oduya i den officiella laguppställningen. David?
* * *
Inga större kollisioner mellan Gomez och gamla polare ännu. Och inga rallarsvingar på läktarplats. Men det kommer, det kommer.
Hörs snart.