Målchock på Manhattan!

Fick äran att släppa Foppa-bomben för de blågula lirarna på Madison Square Garden i natt.
De hade inget hört innan matchen och blev alldeles till sig.
– Va? Är det sant? Otroligt roligt att höra. Man hoppas ju verkligen, verkligen att han ska hitta tillbaka till den hundraprocentiga formen, hojtade Henrik Lundqvist.
Och komma hit och spela med dig i Rangers, eller hur?
– Det vore nåt. Han är välkommen.
Johan Holmqvist blev minst lika tagen när jag stormade in i Tampa-kabyssen med nyheterna.
– Vad coolt. Vad coolt. Att göra comeback i landslaget…ha ha, skrockade han.
Man kan ju bara hålla med. Den som tycker annorlunda har frankt uttryckt dålig bollkänsla.
* * *
Chocken har fortfarande inte lagt sig.
Tre mål av Rangers!
Herregud, de får ju lugna ner sig så de inte underhåller oss till döds.
Allra mest anmärkningsvärt: Både Jagr och Shanahan fanns bland målskyttarna.
Jag trodde de tröttnat på att sätta puckarna.
Förmodligen har Henke släppt in några enkla på träningarna för att ge gubbarna lite självförtroende.
– Man skulle kanske kunna tro det, flinade han när jag presenterade den teorin.
* * *
Träffade Andreas Karlsson också – fast på läktaren.
Han är just nu petad av den där temperamentsfulle tortellini-gubben han har som coach.
– Jag var ju skadad i början av säsongen. Då är det lätt att  komma efter lite grann, sa han med en min som skvallrade om att han egentligen inte alls anser att det är skäl nog att hålla honom utanför laget.
Men Karlsson har ju tron, som det heter hemma i ”Himlaspelet, och la snabbt till:
– Men säsongen är ju lång.
”Pastorn” passade också på att be mig hälsa gemensamma polaren Niklas Eriksson, Leksands egen Larionov.
Det är härmed gjort.
* * *
Ikväll spelade de plötsligt ”London calling” i ett spelavbrott.
Inte mig emot, men…var kom den ifrån, liksom?
Kanske var det för att Nigel Dawes – målskytt igen! –  låter som namnet på en mittfältare i Crystal Palace snarare än som en vänsterforward i New York Rangers.
Hockeyspelare heter ju inte Nigel Dawes. De heter Keith Tkachuk, Francis Bouillion och Peo Brasar.
* * *
Han tjänar 8 miljoner dollar om året, men just nu är jag ändå glad att jag inte är Jaromir Jagr.
Han har ett långt tandläkarbesök att se fram emot idag.
En Tampa-klubba i plytet i natt slutade med utslagna tänder och en fläskläpp fetare än Henke Lundqvists plockhandske.
När han efteråt satt och höll presskonferens såg tjecken ut som en karaktär i en film om polska landsbygden på 20-talet.
Det hindrade honom inte från att dra glada skämt för lokalpressen.
– Det är ju halloween och jag behöver inte klä ut mig, läspade han.
* * *
Uppdatering från Japan:
När Ricard Persson svarat ja på Mike Keenans bisarra fråga om slagskott hade dåvarande St.Louis-coachen även en följdfråga:
– Kan du skjuta direktskott också?
Den förbryllade ”Rico” svarade återigen jakande varpå Keenan replikerade:
– Bra, då spelar du powerplay med Al McInnis ikväll.
Den som inte hängt med i den här suveräna storyn från början får skrolla ner till botten och trycka på nästa-sida-knappen.