Across the river, to the Jersey side…del 4

Gästernas omklädningsrum i The Rock är snyggt, men litet – och avlångt på ett bisarrt sätt.
Det innebär att det finns osedvanligt mycket skydd och kläder och skit att snubbla på när man ska ta sig fram till målvaktshörnet.
Och jodå, snubblar gör jag. Som en pajas.
Materialförvaltare Beets ruskar muntert på huvudet.
Men va fan, kan de inte bygga ordentliga omklädningskabysser där ute?
* * *
Varje gång en lokal reporter är klar med sin Henke-intervju och jag är på väg att ställa en fråga på modersmålet kommer en ny amerikan fram och börjar babbla på engelska.
Då får man som svensk lallare ställa sig vid sidan och vänta snällt, sådana är reglerna.
Till slut hinner vi i princip bara prata om hur skabbigt det ser ut runt The Rock.
– Ja, när vi kom ut med bussen i morse undrade man ju var man hamnat, säger Lundqvist förundrat.
– Området runt här är minst sagt…annorlunda.
Jag påpekar att han åtminstone slipper ta sig därifrån med tåg.
– Nej, vi ska faktiskt åka tåg direkt till Philadelphia nu i natt, berättar han.
Jojo, men jag ska promenera genom downtown Newark…
Det är svårt att avgöra om den upplysningen roar eller oroar Kungen från Upper West Side…
* * *
När Stephen Valiquette flinat klart åt mina snubbelkonster säger han det igen, på svenska:
– Tjena Kingen!
Jag anmärker att det i Toronto häromkvällen snarare väl var han som var kingen.
– Mja, drottning kanske, svarar andremålisen.
Rätt kul.
* * *
Sean Avery show såg vi inte mycket av under matchen och han håller en låg profil även efteråt.
Det verkar inte bättre än att Rangers satt munkavel på sin bad boy.
Så de där drömmarna om en Avery-intervju får nog stå på sparlåga ett tag.
* * *
I Devils omklädningsrum är det bedövande dystert. Jag går i och för sig aldrig in, men det känns ända ut i korridoren.
Och det är ju inte så konstigt.
De inser väl själva att de förlorat den tyngd, den auktoritet och den karaktär som alltid präglat klubben.
Det är helt enkelt inte det riktiga Devils vi ser i Newark. Det är…nåt annat.
* * *
Träffar en NHL-representant som påstår att han kan lite svenska.
Jaha, svarar jag, vad kan du säga då?
– Vad heter hunden?
Hm.
* * *
Lecavalier!
Man behöver inte säga så mycket mer, va?
* * *
Goda nyheter från Columbus, fast Blackhawks torskade.
Magnus Johansson inte bara spelade. Han passade också till Dustin Byfugliens tröstmål i slutet och hamnade på ”even” i plus-minusstatistiken, trots förlusten.
* * *
Ledsen att behöva göra Devils-fansen i läsekretsen besvikna, men den där nattpromenaden genom ghettot går bra och jag är nu hemma i tryggheten på Manhattan igen.
Fast så avstår jag också från att, som brukligt, sitta kvar i pressrummet och randa. Man vill inte komma ut i mörkret och upptäcka att de där poliserna gått hem.
Nej, jag är ingen Todd Bertuzzi jag heller…