Potvin sucks!, del 4

Det är så tyst i Rangers omklädningsrum att man nästan inte vågar andas.
Fast depressionen är inte tyngre än att jag kan få Kung Henrik att skratta med frågor om han verkligen var på väg över för att fajtas med DiPietro.
– Ja, ha ha, om han fortsatt veva hade jag varit tvungen att åka över. Det är ju en oskriven regel.
Kan du slåss då?
– Ha ha, jag vet inte. Vi lär väl få se om det blir några fler tillfällen framöver.
Alltså, jag har de högsta tankar om unge Lundqvist, men på den punkten tillåter jag mig faktiskt att tvivla…
* * *
Jaromir Jagr går det däremot inte att få att skratta.
En stackars tjeckisk reporter försöker ställa några frågor, men stjärnan bara fräser.
Å andra sidan gjorde han, till skillnad från Henke, en riktig skitmatch så man kanske kan förstå.
* * *
Varpu har det inte heller lätt. Hon vill ha en pratstund med Sean Bergenheim, men PR-nissarna från Long Island meddelar att man inte öppnar omklädningsrummet förrän coachen Ted Nolan hållit presskonferens. Och när han gjort det har spelarna hunnit dra.
* * *
Tobias Enström alltså….
När Thrashers i natt vände  mot Tampa spelade han 27 minuter och 18 sekunder – överlägset mest av alla lagets backar.
Har det någonsin tidigare hänt att en så ung svensk back gått in och blivit så dominant på så kort tid?
Naturligtvis var han inblandad i det avgörande målet också.
* * *
Senare hittar jag och Varpu dock Brendan Witt glupskt tuggande på en av de pizza-slajsar spelarna alltid trycker i sig efter matcherna på Garden.
Vad har näringsexperterna att säga om den after-game-dieten?
* * *
Det här gick väl inte riktigt som jag hade hoppats, men ändå:
Tack, hockeygudarna.
Det var en stor, stor afton på Garden.
Och läser du detta tisdag morgon ska du förstås börja bakifrån, med första Potvin Sucks-inlägget…