Lundqvist vs Lundqvist, del 2

Ännu har Joel inte hotat brorsan.
Jag ser visserligen fel och tror för några ögonblick att det är nummer 39 som precis innan fösta pausen störtar iväg i en kontring och snärtar in kvitteringspucken.
Är på väg att kväsa ett litet lyckorop här uppe i surkålsdoften.
Då ser jag:
Det är 36.
Jokinen.
Joels kedja, med Brad Winchester och Steve Ott, har inte åstadkommit mycket framåt.
Det har å andra sidan ingen annan i Dallas – med undantag för killer Jussi i slutet då – heller.
Modano, Halpern och de andra förmenta essen ser märkligt bleka ut.
Det är lite frustrerande.
Eftersom spelschemat är så fucked up som det är ser man alltid fram emot de fåtaliga matcherna mot motstånd från västra konferensen – och lever de matcherna inte upp till förväntningarna blir man bra snopen.
* * *
Man skulle bra gärna vilja veta hur det känns för Joel när Garden under line-up ger Henrik den stora kärleken.
Måste vara svårt att inte bli åtminstone liite stolt.
* * *
Bänkgrannen har ätit upp surkålen. Nu sitter han och sörplar och smårapar med en stor jävla läsk istället.
* * *
Jagr lyckas göra mål. Det femte för säsongen. Wow, liksom.
* * *
De gapiga typerna på billighetsplatserna bakom pressläktaren ser att jag har en laptop och är hela tiden på mig om hur det går för Giants ute i Meadowlands.
Jag har dålig koll på amerikansk fotboll och svarar mest med förvirrade stamningar.
Får blickar som brukar förbehållas de människor som går omkring på gatorna och gormar om jordens nära förestående undergång.
* * *
Avery verkar vara på humör. Han är förmodligen lycklig över att få möta gamla offer från väst.
Kan bli nåt…
* * *
Värst är det inte ens är någon riktig balja att måltorke-Jaromir gör. Han vallar in pucken via en Dallas-skridso.
* * *
Nu vill jag se Zubov briljera. Det är en av mina tio favoritbackar någonsin.
Hörs snart.