New York City Serenade, del 3

Wow, Rangers gör fyra mål på två perioder.
Fyra?
Ja, det är ju Rozsival som prickar in Islanders första.
Med Malik på skadelistan trodde man att vi skulle slippa den sortens pajaskonster, men Michal saknar kanske sin gamla backpartner och ville ge honom en liten tribut.
* * *
Det är alltså Colton Orr som tar hand Simon.
Med besked också.
Efteråt skakar Hollweg kompisen Orrs hand och jag tror fortfarande att han vill ha en egen liten showdown med banemannen från Long Island.
För övrigt är det ju märkligt att Garden-publiken låter Simon komma undan så lätt.
Om de inte kan glömma att Potvin tacklade sönder  Lill-Pröjsarn för 28 säsonger sedan borde väl förra årets händelser i Nassau Coliseum leda till uppror.
* * *
Islanders-pojkarna bakom mig har fortfarande okrossade näsor i sina allt rödmosigare anleten, men de sitter mitt i värsta Rangers-territoriet och blickarna från omgivningen när de jublar åt bortamålen skulle få i alla fall mig att hålla en lägre profil i fortsättningen.
Det är en viss sorts råbarkade new yorkers som sitter på de billiga platserna högst upp, bakom oss på pressläktaren. Man får lätt för sig att de alla jobbar i cementbranschen i Brooklyn och har starka band till familjer som heter sånt som Gambino och Genovese.
* * *
Comrie gör ett mål somliga här uppe tycker att Henke borde tagit – och Hillary Duff jublar glatt på de dyra sätena precis bakom målet.
Hon är nämligen ihop med Comrie.
Det får vara dagens avslöjande.
* * *
Inte ett ord om pumpa från sätet intill på flera minuter.
Men efteråt har Eken lovat ta reda på sanningen.
Vi väntar spänt.
Okej.
Efter matchen!