Badlands, The End

Det blir förstås bråk när jag, i Atlanta-medias överraskande frånvaro, är den ende som ska in i den sällsamt kylslagna Thrashers-kabyssen.
En ny Devils-vakt har verkligen aldrig hört talas om att det står i avtalen att ackrediterad media har tillträde till delar av omklädningsrummen fem minuter efter slutsignalen, no matter what, och gapar om att jag ska ta mig till ”intervjurummet”.
Det löser sig först när en PR-man från Atlanta kommer ut och väldigt ursäktande drar in mig till Johan och Toby och Niclas (fast den sistnämnde ser jag aldrig till).
Vakten blänger mordiskt när jag är klar och kommer ut igen. Jag har förstört hans kväll genom att ha rätt.
Varför ska de alltid vara så vrånga och tvära just här?
Förklara, FivePoints, vad är det för vi-mot-världen-kultur som utvecklats i den här klubben?
* * *
Just som straffslagningen ska börja kommer det en fågel och sätter sig på räcket på pressläktaren.
En fågel!
Det var väl det man visste – The Rock är ett fuskbygge.
* * *
Ser aldrig till Abbe överhuvudtaget. Mefistofeles Lou har förmodligen något litet rum där han låser in de assisterande coacherna när journalister är i huset.
* * *
I och med att Zäta slutat , vilket ni kan läsa om i nya numret av S, trodde jag inte längre det fanns några svenska snusare i NHL.
Men både Tobias Enström och Johan Hedberg lägger in duktiga snuvor under sina respektive läppar.
– Jag beställer på nätet, säger Enström och pillar med tungan på en bautaprilla.
Ja, vem gör inte det.
* * *
Till skillnad från FivePoints gillar jag straffar. Jag tycker till och med att de ska skippa den där övertidsperioden och gå direkt på straffarna. Bäst av fem. That’s entertainment.
Men vad var det för löjlig variant den i övrigt briljante Kovaltjuk försökte sig på? Förstod han inte att det var Marty Brodeur han mötte?
* * *
Johan Hedberg ser fram emot All Star-breaket i januari. Det ska han och familjen nämligen tillbringa här i New York.
Jag kan inte låta bli att fråga om han är helt säker på att inte bli uttagen i östlaget.
– Ja, flinar den gode masen, det är jag väldigt säker på.
* * *
S, vårt eminenta sportmagasin, måste ni för övrigt köpa. Det var Zäta-reportaget vi var i Detroit och gjorde när Lilja hade så roligt på NHL-bloggens bekostnad…
* * *
Enström har en polare från Borlänge på besök hemma i Atlanta, visar det sig.
Kallas Stapleton, enligt Hedberg.
Ingen jag känner, tror jag, för den enda Stapleton jag har koll på befinner sig med hundraprocentig säkerhet i Bojsenburg i Falun, men även detta verkar vara en kanonkille.
– Han har sagt att jag alltid ska snacka med dig, vad som än händer, berättar Toby med ett leende.
There you go!
Borlängebor forever!
* * *
I kylan på perrongen i Newark, i väntan på ett försenat tåg som bara jag och fjorton ruffa luffare ska åka med, blir det nog faktiskt bestämt att den här sortens utflykter kommer att begränsas till ett minimum åtminstone fram till slutspelet i vår…