Hockey night i DC, del 3

Jag har aldrig sett så många tomma stolar i NHL-arena, knappt ens på träning.
Här är halvbesatt, om ens det.
Ynkedom.
– Då är det ändå bra ikväll. Mot Devils senast var det hälften av detta, säger bänkgrannen med armbågarna.
Man kan fråga sig varför en stad med så ointresserad befolkning nödvändigtvis ska ha ett NHL-lag.
* * *
Det hjälper inte hur mycket skydd han har.
När Henke tar en Ovetjkin-bomb med veka livet gör det ont. Så ont att det för några ögonblick ser ut som att han ska tvingas gå av.
Men Lundqvist är ju jämtlänning, så han repar sig.
* * *
Det ÄR Jagr Caps försöker jävlas med.
I en reklampaus kör de en revy med tidernas mest spektakulära hockeyfrillor – och förstaplatsen föräras förstås tjecken.
Det är att  hälla vatten på publikkvarnar där Jagr-hatet redan skvalar friskt.
* * *
Jag beundrar alla som har modet att bjuda upp Brashear till dans, men poor Colton. The Don får loss vänstern och då är Rangers-pugilisten helt chanslös.
* * *
Det är Råsunda-klass på speakern i Verizon.
* * *
För att vara så få lyckas Caps-publiken ändå piska upp hygglig stämning.
Och de som går hit verkar vara riktiga hardcore-fans.
Precis nedanför mig sitter till exempel en kille i antik Bengt-Åke Gustafsson-tröja.
Nej, jag ljuger inte. De hyllar fortfarande ”Gus” och hans nummer 16 i Verizon Center.
* * *
Avery håller sig överraskande lugn.
* * *
Han med armbågarna har visat sig vara trevlig, så jag tror vi kan slippa åtminstone blodsutgjutelse på pressläktaren.
* * *
Det står alltså 1-2 efter en period. Någon ville ju ha resultaten i de här rapporterna.
Caps tror att de har en kvitteringspuck inne precis i slutet, men som framgår av videorepriserna passerar den aldrig mållinjen helt och hållet.
Helt följdriktigt dömer videodomarna, efter visst dividerande, bort målet.
Ändå fortsätter Caps protestera.
Varför då? Då får de väl ringa Toronto, där videobedömningarna görs, och gaffla.
* * *
Nu gör Bäckis mål.
Vi hörs i nästa paus.