Hockey night i DC, The End

5-4
På övertid.
Mike Green smackar in sudden-pucken i ett för Lundqvist omöjligt två-mot-en-läge sedan Shanahan satt sig på arslet i offensiv zon.
Hade man inte riktigt räknat med.
Och vare sig Lunkan eller någon av coacherna lär vara helt nöjda med hur det ser ut i slutperioden.
Men det är kul att titta när det  är så svängigt och intensivt och händelserikt. Särskilt för en som följer ett lag som vanligtvis gör två mål per match och brukar vinna på det.
* * *
Bäckis hinner försvinna iväg på massage innan jag letar mig in i hemmalagets stora, luxuösa omklädningsrum så jag får vänta ett tag och står till slut ensam och blänger mot den dörr där jag fått för mig att han såsmåningom ska göra entré.
Då smäller det till på axeln.
– Tjänare, låter det i samma stund på klockrenaste Gävlemål.
Den unge mannen har tagit bakvägen och smugit sig fram med samma försiktighet som när han glider in bakom en motståndarback i powerplay .
För att skoja lite med farbror redaktören.
Och han som ska vara så blyg.
* * *
Nu mailar dom från Vetlanda och säger att Johan Franzén är en jävel på att gå ner i spagat.
Jaha, bad example då.
Jag kunde ju ha jämfört med mig själv istället, men FULLT  så dålig är inte Henke med klubban.
* * *
Bäckis håller med coach Boudreau om att han börjar känns sig hemma i NHL nu.
– Att komma hit innebar nog lite större omväxling än vad jag sa, berättar han.
– Det var så mycket runt omkring i början, sån uppståndelse. Men nu har det lugnat ner sig och jag kan jobba i lugn och ro. Så visst, det börjar kännas mer hemtamt.
* * *
Wow, att döma av den blottarrock – i blänkande svart skinn! – Jagr kommer gående i en halvtimme efter matchen har hans smak inte förändrats nämnvärt sedan de där hockeyfrille-åren.
* * *
Caps har ingen maxim om ära och offervilja i sin kabyss.
Bara en jättelik bild av Stanley Cup-bucklan.
Det kanske räcker som inspiration.
* * *
Armbågsmannen, som jag till slut blir lite polare med,  är ryss men bor i DC och följer Caps  varje match.
Han berättar att den mystiske Semin de facto helst håller sig för sig själv.
Men det beror inte på blyghet.
– Nej, han är bara…inte så vänskaplig.
Fascinerande.
* * *
Nyllet syns till som hastigt, men undviker media eftersom han inte får prata om vad det är för fel på kroppen.
Ryktet säger dock att han spelar i helgen igen, antigen hemma mot Sabres på fredag eller borta mot Lightning på lördag.
* * *
Washington har för övrigt också täckt över klubbmärket på heltäckningsmattan i omklädningsrummet.
Det får ingen trampa på, men ingen förväntar sig att lortiga murvlar ska kunna följa en sådan regel…
* * *
Nu åker jag någon helt annanstans – för att se ytterligare två matcher.
Den som kan gissa var belönas med ett hedersomnämnande.
Liten ledtråd:
Har inget med New York att göra, alls.