Flammor i solen, The end

För tredje gången:
Ja, jävlar.
6-9!
Och Husse står för fem friska poäng. Eller rent av sex. Det talas om att han ska ha en assist på sista målet också.
Det har han efteråt svårt att dölja att han ser som en rätt så skön replik på Keenans kritik.
– Det är klart, det skadar ju inte att producera, säger stockholmaren med ett leende som rymmer betydligt mer än vad de försiktiga orden gör.
Fast det kan ni läsa mer om i ett separat referat på sportbladet.se från och med tidiga morgonen.
Sur-Keenan har dock svårt vara generös, visar det sig.
När lokalreportrarna från Calgary – the beat reporters, Johan f! – skrattat klart med honom om att det inte ska visas några videos från den här tillställningen går jag faktiskt fram och frågar om han inte är imponerad av svensken.
– Mja, det var en svag defensiv insats från båda lagens sida. Då är det lätt för offensiva spelare som Kristian att kapitalisera, säger han kort.
Skitgubbe.
* * *
Får en plågad grimas till svar när jag frågar Tampas PR-snubbe om Honken är tillgänglig för en kort liten kommentar.
– Jag tror inte har så stor lust att prata idag.
Det tror inte jag heller. 
Vi får ta och gå på träning idag istället.
* * *
Anders Eriksson lägger in en fet prilla och lutar sig belåtet tillbaka i sitt lilla omklädningsbås.
Men – det är Skoal, den amerikanska smörjan.
Skandal.
– Ja, det riktiga har tagit slut, förklarar han.
– Men för allt i världen, säger jag och sträcker fram en nyöppnad dosa Ljunglöfs Ettan, ta här. 
– Och det säger du nu, när jag redan lagt in, fnyser hälsinge-Kasatonov.
– Jamen, jag hann ju in…
– Ah, va fan!
”Ante” svarade för övrigt för ännu en stabil insats mot Tampa och hade mer än 21 minuters istid.
– Det har gått bra på slutet och jag får mycket förtroende. Det är såklart kul, säger han.
– Det handlar ju mycket om att jag ska backa tillbaka när trean (Phaneuf) går framåt, men det passart mig bra.
* * *
Keenan är faktiskt så lik våran Josef att det är löjligt.
Men det förlåter inte småaktigheten när Husse gör sån braksuccé.
* * *
Träffar Wayne Fleming också. Trots att vi setts vid åtskilliga tillfällen förhåller han sig egendomligt avvaktande, men när jag ljuger och säger att Niklas Eriksson bett mig hälsa så gott lyser han upp.
– Åh, Niklas. Du måste hälsa tillbaka, säger han och försvinner i det lilla tränarrum där Keenan sitter och är mystisk.
Det är härmed gjort.
* * *
Lightning kan ha det lyxigaste omklädningsrum jag sett hittills.
* * *
Iginla gör ju hat trick, han också, och enligt en skämtsam Husse beror det på att han inte kan låta en svensk kedjekamrat ”steal the thunder”.
– Han är sån. Gör jag hat trick måste han också göra det, säger Kristian med ett flin till Calgary-reportrarna.
Iginla, som byter om bredvid Husse, försöker hysteriskt skrattande neka till anklagelserna.
* * *
En av murvlarna från Alberta ser ut precis som Lars Andersson på Norra Västerbotten.
Det tycker jag är trevligt.
* * *
Marcus Nilson lirar inte mot Tampa. Keenan har petat honom.
– Men frågar du mig borde han vara med, säger Anders Eriksson.
* * *
Och så kommer man ut i den sena kvällen och luften är fortfarande ljummen och fansen vandrar hemåt i shorts och T-shirts och själv går man hem till hotellet och ställer upp balkongdörrarna och sätter sig och skriver medan en slö vind rasslar i palmerna utanför.
Som sagt:
Det är så här det ska vara.
Vi hörs på lördag. Senast.