Präriehundar in the city, del 3

Jag hinner förstås inte mer än posta påståendet att Phoenix ska ta slut – så står det 0-3.
Sen hinner det bli 0-4 också.
Och 0-5.
Morsning korsning.
Jag hade dock inte räknat med att hemmaspelarna bara skulle ställa ut skridskorna.
Men det är en motbjudande version av Rangers vi ser här ikväll.
Slarvig, slapp, oinspirerad – och man kan se med blotta ögat att nästan allihop åker omkring och väntar på att någon annan ska ta tag i problemen.
Efteråt kommer samma spelare som vanligt att stå och säga att ja, vi vet vad som är fel, men bla bla bla.
Vad som framförallt är fel att det inte är ett lag som spelar på Madison Square Garden.
Det är en samling individer som tidvis inte ens tycks känna varandra.
* * *
Coyotes har dock inget att be om ursäkt för.
De spelar med både hjärta och hjärna – och till skillnad från sina motståndare tar de vara på de chanser de skaffar sig, eller snarare bjuds på.
Naturligtvis tar de inte slut nu. Det gör man inte när man leder med 4-0 på Garden.
* * *
Mellan buropen, alltmer intensiva ju längre matchen fortskrider, hörs spridda Henrik-ramsor också.
Och när Valiquette stoppar någon fösare jublar publiken hånfullt.
Så orättvist.
Det är verkligen inte Drottningens fel att den här tillställningen har hamnat i toaletten.
* * *
Största jublet för kvällen:
När speakern meddelar att det är en minut kvar av andra perioden…
* * *
Fredrik Sjöström ser väldigt pigg ut och gör också ett mål – so far. Nu måste väl Wayne ha bänkat honom för sista gången?
* * *
En säsongskortsinnehavare precis framför pressläktaren vill ha sin gamla Gretzky-tröja signerad och är på skadade Coyotes-spelaren Mike Zigomanis, som sitter här uppe, precis hela tiden.
Till slut går Zigomanis fram och säger:
– Det finns en liten chans att jag hjälper dig. Om du håller käften från och med nu.
Lite kul.
* * *
Längtar redan efter att få läsa de lustfyllda sågningarna i morgon.
Jag vill ju bara påpeka att jag redan i somras tjatade om att Glen Sather är vansinnig som inte försöker värva bättre backar.
* * *
Nu lär vi få se Henke, snuvig or not.
Men det hjälper inte.
Matchen är över.
Om inte, om det här Rangers-laget vänder en sån här match, då lovar jag att storma isen efteråt (varmed min ackreditering för säsongen ryker, men det får det vara värt).
Återkommer när vi varit ner och gratulerat Tuffe Uffe och Freddy och Tjärnqvist.