Präriehundar in the city, The end

Det är rena familjefesten i environgerna på Garden efteråt.
Många i Coyotes har rötter här. Gretzky himself förstås, Uffe Samuelsson likaså – och inte minst Don Maloney, Glen Sathers före detta högra hand som numer fungerar som GM ute i öknen.
Dessutom verkar många av spelarna i lagen känna varandra bra.
Så många händer ska skakas, många kramar utdelas och många ”good to see you” uttalas.
Fredrik Sjöström knallar till exempel över till Rangers omklädningsrum och ber att få tala med Henke. Som kommer ut och tar i hand, om än med ett plågat leende…
* * *
Ingen kan anklaga Tom Renney för att svänga sig med de vanligaste klyschorna.
Förra gången var det nåt om tweener-team. Nu säger han så här, apropå vad han och tränarkollegorna ska göra:
– You don’t want to pump tires with a bunch bologna.
Hm.
Johan f, förklaring?
* * *
Det har gått så långt att jag är glad för FivePoints skull när Devils vinner.
Då har man börjat få alldeles för nära relation till sina läsare…
* * *
Det är så många som vill tala med Uffe att han aldrig hinner säga mer än ”tjenare” och ta  i hand.
När det till slut ser ut att bli tillfälle för en mini-intervju kommer Mikael Tellqvist gående, varpå Fagersta-raggaren rycker tag i honom och säger:
– Prata med Tellan istället, han är kung han.
Sedan springer han iväg och drar lite gamla minnen med nån  PR-jöns i Rangers.
Men han är fortfarande hjälte.
* * *
De har de gött just nu, Coyotes-spelarna.
Inte nog med att de vinner två av tre matcher i New York; till skillnad från andra som kommer hit kan de stanna kvar på Manhattan även efter denna sista fajt och sedan ta buss till Philly i morgon.
– Och då passar vi förstås på att ha rookie-middag, bekräftar Freddy Sjöström.
– Det här är ju en perfekt stad att ha en sådan i.
Tellan är inne på samma linje.
– Vi har kört ganska hårt med de nya grabbarna de senaste dagarna. Det kommer att kosta dem ikväll…
* * *
Apropå Don Maloney är det många som saknar honom här i New York. Han sägs ha varit den som stod för de begåvade besluten i Rangers front office. Somliga menar att det till och med är han om ska ha cred för det ”nya” Rangers som trädde fram efter lockout-säsongen.
Nu är Sather left on his devices igen, och ingen hindrar honom från att bygga samma svindyra hög av skit han lät äcklade Rangers-fans beskåda under slutet av 90- och början av 00-talet.
Medan Maloney, om han bara får tid och arbetsro, förmodligen kan göra något riktigt vackert av det här unga, sympatiska Coyotes-laget.
* * *
– Refund, refund, refund, skanderar större delen av publiken i sista perioden.
Det börjar nästan bli som när Knicks är här och skämmer ut sig mellan hockeymatcherna.
* * *
Freddy är förstås nöjd med att ha scorat på Garden.
Men det skulle ha varit på Henke.
– Ja, det hade ju varit roligare, flinar han.
– Men han fick ju Phoenix-sjukan. Det får man förstå…
* * *
Gretzky har två livvakter när han knallar omkring backstage.
Det är inte helt omotiverat.
Inför The Great One tappar vanligtvis hårdhudade journalister och vakter alla koncept och börjar be om autografer och bilder och små pratstunder.
Han är ytterst vänligen och ger alla vad de vill ha.
* * *
Dan Girardi säger att det plågar honom oerhört att höra The Garden faithful bua.
– Vi älskar fansen till döds och idag sårade vi dem…det känns fruktansvärt tufft.
Det är ett bra citat.
* * *
Jag ser Brooks nu, vid sin laptop. Han tar fram motorsågen, känner lite på kedjan, tar ett djupt andetag och vrider igång motorn.
Snart går den på högvarv genom köttet på Malik, Staal, Gomez, Mara, Dubinsky, Jagr och Renney.
Ah, ge mig morgondagens Post nu.
* * *
Kristian Huselius alltså.
Fem poäng – i natt igen!
Nu måste väl till och med sur-Keenan ge honom någon form av eloge?
* * *
Semestern är slut.
Nu ska jag bara jobba igen.
Hm.