Sid The Kid i Gotham, The End

Redan tre minuter från slutet sätter Gardens DJ på officiella segersången, Neil Diamonds ”Sweet Caroline” – och fansen får för en gångs skull skråla med i det där ”so good, so good, so good” några minuter.
Det har inte hänt särskilt många gånger den här säsongen.
I den mån Blåskjortorna alls varit i ledning har det varit med ett mål och då vågar ingen spela några segersånger.
* * *
Henke håller alltså sin sjätte nolla för säsongen – och är nu delad etta med Columbus Pascal Leclaire i statistiken över antal nollor.
För det föräras den svenske publikfavoriten – för övrigt också utsedd till kvällens första stjärna – stående ovationer och ”HEN-RIK”-ramsor under slutminuterna.
Efteråt är han mycket känslosam.
Om det kan ni, såsmåningom,  läsa i en artikel här intill.
* * *
Pittsburgh-coachen Michel Terrien, som jag tycker ser ut som en karaktär i en Dostojevskij-roman, hymlar inte.
– Det hela är enkelt. Vi tävlade inte ikväll. Rangers var mycket bättre och vann rättvist, säger han
* * *
När pressuppbådet står i korridoren och väntar på att bli insläppt i omklädningsrummet kommer Avery gående i en snajdig liten gubbkeps.
– Vad är det här, flinar han, G8-mötet?
Det låter kanske inte så kul, men…ah, you had to be there.
* * *
Ingen FivePoints i natt? Jag trodde ett tag att han lagt sig tidigt för att kunna vara uppe och se Devils supersena match i Vancouver, men min vän hörs inte av i den sena morgonen heller.
Jag kan upplysa honom om att det ser ut som att den långa resan tagit hårt på Marty Brodeur.
* * *
Tycker först lite synd om de fans som står och väntar på Rangers-spelarna i kylan vid backstage-entrén.
Desto trevligare är det att upptäcka att en liten herre som ser ut som Kristian Luuk sitter på en stol alldeles intill och spelar dragspel (!) för de hängivna pojkarna och flickorna.
* * *
Det där med att Sid The Kid skulle iscensätta stor show menade jag aldrig på allvar…
* * *
Idag, om ni nu läser detta på onsdagsmorgonen, flyger Rangers västerut för back-to-back-matcher mot Minnesota (torsdag) och Colorado (fredag).
Det blir de första besöken i St. Paul och Denver för Henke.
– Ja, det ska bli kul att komma till nya arenor som omväxling, säger han.
– Tyvärr lär jag inte hinna se  så mycket av städerna. Men förhoppningsvis bor vi på trevliga hotell.
Det gör ni nog, Henrik.
* * *
När jag kommer hem tar Simon, dörrmannen, emot med öppna armar.
– Vad härligt! Jag sa ju det, jag visste att de skulle vinna, jublar han.
Mannen är galen.
Men vi har kul när vi senare går till gemensam mobbingattack mot Islanders-Basil.