Mellandagshockey i Philly, del 3

Det är som det är med Sudden.
Han gör inte mycket i den här matchen, verkar överhuvudtaget inte intresserad.
Men när det börjar bli kritiskt, när matchen håller på att rinna Toronto ur händerna, då är det han som tar fram stora bössan och – i ett powerplay en halv minut innan andra periodpausen – smackar in 2-1-pucken bakom en Martin Biron som inte har större chans att reagera än Lucky Lukes skugga.
Tur det.
När Lupul några minuter innan den reduceringen trycker in tvåan säger jag åt Alle att matchen är avgjord.
Men tack vare Big Mats Sundin är den kanske inte det, ändå.
* * *
Även detta är dock en skitperiod, nu kompletterad med en typ slarv och stolligheter som får oss att helt osökt börja diskutera var uttrycket ”hawaii-hockey” har sin grund.
Inte ens Alle, en gång Mattias Norström-lik back i IK Rommeheds stolta pojkar C-lag, har något riktigt bra svar.
Nån som vet?
* * *
Raycroft visar klassen några gånger. Han kan, när han vill.
* * *
Stor skandal:
Ingen påfyllning av popcorn!
Pressmänniskorna kanske tycker att vi inte bör äta så mycket mer…
* * *
Kedjan med Alexander Steen och hans nya radarpartner, Matthew Stajan, är Maple Leafs klart piggaste.
Men de borde producera. Det är för mycket omständligt och krångligt och frustrerande strul i de sista avgörande lägena.
Ja, det påminner rent av om hur roulette-kulan betedde sig på Borgata igår natt.
* * *
Leafs-fansen hörs i alla fall på läktaren. Som vanligt.
* * *
Nu hoppas vi att Toronto vänder det här, right?
Vi hörs efteråt.