Tillbaka på Garden

Okej, efter tio dagar på valturné gör yours truly alltså comeback på Garden.
Känns som att komma hem.
Typ.
Och det är en perfekt kväll att återvända.
Torsdagskvällsfajt mellan Rangers och Flyers…det var under en sån, den legendariska hösten 2005, jag slutligen och obönhörligt blev förälskad i Garden-upplevelsen.
Det finns gott om historisk rivalitet mellan lagen – och lika gott om bad blood mellan dagens laguppställningar. Och det blir alltid, alltid tryck på läktarna under just torsdagsmatcherna.
Så, välkomna.
Bloggen är peppad ikväll.
* * *
Rangers måste vinna ikväll.
Blir förlustsviten fem matcher lång är det kris på Broadway, varken mer eller mindre.
Men det är inte mycket som talar för att Blåskjortorna ska kunna återuppstå just nu.
Henke är ur form, Sean Avery sitter på sidan med ny handskada, Straka lider av hjärnskakning, Shanahan spelar korta byten med ett dåligt knä och Tom Renney har förlorat  förmågan att coacha sitt lag.
Dessutom tycks Flyers ha hittat slagkraften från början av säsongen.
Jag bävar.
* * *
Stefan Persson, our man in Boston, är trevligt nog på plats ikväll.
Det är hans första hockeymatch i det här i templet och jag ska nu, om några sekunder, fråga om det initiala intrycket:
– Klart bättre uppvärmningsmusik än uppe TD Bank Garden i alla fall, svarar han.
* * *
Gottar mig förstås åt att få se Steve Downie live för första gången.
Eller så gör jag inte det…
* * *
Väldigt kul att Henrik Sedin blev uttagen i All Star-laget. Jag har alltid haft känslan att han fått stå i skuggan av Daniel. Men nu är det ”Hank” som regerar.
* * *
Persson var dock här på basket igår – och meddelar att Knicks-fansen buade brutalt när Scott Gomez, som alltså värmde upp med lite courtside-fluktande på olycksbröderna i shorts,  zoomades in i jumbotronen.
Hm.
* * *
Hoppas Magnus Johansson är glad över trejden till Florida. Visst, Blackhawks är ett aningen mer klassiskt lag än Panthers, men det är väldigt gött att
* * *
Skillnaden mellan hockey- och valbevakning är mindre än ni kanske föreställer er.
Supportrarna  är lika entusiastiska i båda världarna, tävlingsmomentet lika spännande och de inblandade kandidaterna/spelarna lika svåra att få oväntade kommentarer av efteråt.
Men okej, Henke Lundqvist har lite snabbare plockhand än Hillary Clinton.
* * *
Känns som Brooks och de andra laddar för en kampanj mot Renney. Ny förlust, eller tafflig insats, ikväll och han kan hamna i – nästan – samma taskiga läge som Isiah Thomas.
Då blir Simon, min dörrman, glad. ”Fuck Renney” är numer hans enda kommentar när han ser mig.
* * *
Fansen framför pressläkarna, som vet att jag råkar komma från Sverige, frågar vad som hänt med Lundqvist.
Så han gör nog också bäst i att hitta formen om han inte vill bli ifrågasatt.
* * *
Okej, nu åker vi.
Hörs i första pausen.