All Star Weekend i Atlanta, del 2
Klarar mig undan Vigilantes barhäng, förmodligen för att han är och fiskar brax och kommer till Atlanta först idag idag, men andra Hives-människor är på plats och – ja, fråga inte hur det går till men plötsligt står vi i Old 97’s loge på suveräna klubben Tabernacle.
Det eminenta bandets medlemmar visar sig vara klassiskt sympatiska texaner med starka känslor för Dallas Stars.
– Niklas Grossman, han är svensk, va? Stor talang, säger sångaren Rhett Millers.
Sen spelar Wyclef på samma klubb och det är i alla fall tidvis så bra att jag börjar yra med Eken om att jag längtar tillbaka till musikvärlden, men det ska ni inte ta på så stort allvar.
* * *
Ett mysterium under lördagsmorgonen kombinerade träning och pressmöte:.
De svenska ungbloden Tobias Enström och Nicklas Bäckström är båda frånvarande.
Deras respektive pr-gubbar muttrar undvikande när vi undrar varför.
– Öh, jag tror Nicklas behöver vila en fot, säger Washinton-mannen och flackar med blicken.
Här vill vi förstås inte komma med några insinuationer, men…ja, den där Wyclef-konsertern igår kväll var väldigt upphetsande.
* * *
Det Front 242-Ros avslöjade redan för länge sedan blev alltså offentligt idag:
Ottawa inleder mot Pittsburgh i Stockholm nästa säsong.
Daniel Alfredsson får förstås frågor i ämnet och inleder varje svar på samma sätt:
– Nu är ju jag från Göteborg…
Just det.
Hade det inte varit smart att lägga åtminstone den ena av matcherna på Scandinavium?
* * *
När Nicklas Lidström står på sitt podium och ger intervjuer är det faktiskt omöjligt att höra att han inte är nordamerikan.
Han pratar perfekt engelska.
Tomas Holmström borde lyssna någon gång…
* * *
Får, i trängseln i pressrummet, en lätt armbåge i sidan av Kovaltjuk.
Så känsliga som NHL:s disciplinjönsar är kan jag förmodligen få honom avstäng för det.
* * *
Det är förresten två stycken som lyckas stå helt stilla under Wyclefs helt vildsinta crescendo:
Rangers-kidsen Brendan Dubinsky och Marc Staal.
De hänger i baren och är väldigt…ja, vita är nog ordet jag letar efter.
* * *
Det är inte varje dag man ser bröderna Sedin åtskilda, men i Atlanta får Henrik allt utrymme själv.
– Det har jag väntat på ända sedan draften, skrockar Henrik.
När kanadensisk media på fullt allvar försöker pressa honom på hur det känns att ha konkurrerat ut Daniel får han dock poängtera att det inte är någon större deal.
* * *
Fansen i och runt Philips Arena har All Star-balunsen till ära plockat fram sina finaste matchtröjor
Den coolaste ser jag på lunchen inne i CNN-centrat vägg i vägg:
En gammal Atlanta Flames-tröja.
* * *
Jag får nästan en armbåge av Nordström på Expressen också.
När Lidström efter många om och men avslutar sitt podium-snack och går mot omklädningsrummet, gör han en stilig inbrytningsmanöver så att jag – med bristande fotarbete så tidigt på morgonen – hamnar helt offside.
Snyggt jobbat, får man erkänna.
Men det är som sagt tidigt och matchen har bara börjat…
* * *
PR-Idi Amin står utanför östra konferenslaget omklädningsrum och skrattar med några vänner, i den mån man nu kan föreställa sig att någon kan vara vän med honom.
Tills han ser mig.
Då slutar han tvärt.
Det är förmodligen inte meningen att såna som jag ska kunna misstänka att han har helt vanliga, mänskliga sidor också.
* * *
Hamnar bakom tre stiliga kostymer när jag kliver ut i det nästan punkiga bakgårdsgyttret utanför backstage-entrén vid Philips
Det visar sig vara tre av västra konferensen största som tar en stilla promenad ihop:
Pavel Datsyuk, Jarome Iginla och Henrik Sedin.
All Star-evenemanget må vara ett rätt poänglöst jippo, men såna magiska syner får en lätt att glömma det.
* * *
Nu är det snart Young Stars-match, skills competition – och primärval i South Carolina.
Det blir en jonlör-kväll på pressläktaren, men det ska väl gå det med.
Återkommer.