Ankor i storstan

0-1 efter första.
Och, mja, det är inte som att se Ducks i finalerna förra våren precis.
Och inte för att jag förväntade mig slutspelsnerv, men lite mer intensitet och tempo hade jag räknat med.
Men Schneider lyckas hur som helst  smälla in ett slumpmål på en skymd Lundqvist och  därefter är det i alla fall någotsånär tryck i Rangers dittills tafatta försöka att utmana Giguere.
Jag hoppas  fortfarande det kan bli nåt av den här kvällen.
* * *
Tror att jag för en gångs skulle ska slippa honom, men naturligtvis inte.
Fyra minuter in i perioden kommer surkålsmannen och tränger sig ner på stolen intill.
Med en footlong fucking hot dog.
Usch.
* * *
Stämningen på läktarna är sådär. Hur mycket fansen än pratar om hur gärna de vill se lagen från väst är det bara mot the usual suspects från Atlantic-divisionen som får dem att tända på allvar.
* * *
Ingen Påhlsson på isen, tyvärr.
Men den oförliknelige George Parros, mannen med ligans praktfullaste porrfilmsmustach , spelar – och det borgar åtminstone  för att Colton Orr får visa sina färdigheter under kvällen.
* * *
Teemu spelar i en kedja med Bertuzzi och Weight och har ännu inte lyckats utmärka sig, men ni vet hur det är med den sortens klassiska snipers. De kan vara osynliga hela matcher – och plötsligt har de gjort hat trick i alla fall.
* * *
Så mycket mer finns inte att rapportera.
Hoppas på mer matnyttigt i nästa paus.