Ankor i storstan, del 3

1-3.
Och Garden Faithful häller ovett, i form av ilskna burop, över isen.
Kan man förstå.
Det här är en frustrerande tillställning för hemmalaget.
De dominerar, trycker på  och skapar målchanser – men det är ankjävlarna som går mål.
Fast det är ju det är de är bra på, att vinna fastän motståndarna har övertaget. Konferensfinalserien mot Detroit i våras var ju en enda lång uppvisning i den konsten.
Fast kan man vända 0-3 borta mot Montreal ska man väl för fan kunna komma igen mot Anaheim på hemmaplan, no?
* * *
Hinner inte mer än kläcka ur mig att det nog kommer att braka mellan Orr och Parros förrän de bjuder upp till dans.
Då har ungblodet Brandon Dubinsky redan gått en dundrande rond mot Brian Sutherby några sekunder innan.
Snacka om härlig matchsekvens.
Utgång?
Mja, Dubinsky får på truten medan Orr faktiskt vinner mot porrfilmsmuschan.
Inte otänkbart att vi får åtminstone en returmatch i tredje.
* * *
Har knakande huvudvärk.
Det är förklaringen till att det blir lite korta inlägg idag.
* * *
Är rädd att Henke får ta på sig Corey Perrys 1-2-balja. Det är vad som här kallas ett ”soft” mål.
* * *
Eken har ingen empati; han sitter vid sin förbannade plattskärm och gormar om att inläggen är för korta.
En gris, en ko – en Gävlebo, ber jag att få replikera.
* * *
Varpu anser att Bertuzzi och Weight är för långsamma för Teemu och att det är därför han inte får mer uträttat.
Och tja, nåt kan det ligga i det. När han får lira med Getzlaf & co i powerplay noteras den finske legenden omedelbart för en assist.
* * *
Surkålsmannen har lämnat oss.
Hurra.
* * *
Då åker vi igen. Med hjälp av några Tylenol ska en slutrapport kunna färdigställas såsmåningom.