Alfie i The Rock, The end

Jaha, hemmavinst till sist. Efter övertidsbalja av Gionta – en av åtminstone en handfull Devils-spelare som borde spela på andra sidan Hudson-floden istället…
Det känns ganska rättvist. Devils är på det hela taget bättre än ett Ottawa som inte riktigt går att känna igen.
Det senare verkar Daniel Alfredsson, som efteråt står i ett svettigt underställ och småsuckar i den öppna delen av Senators kabyss, hålla med om.
– Nej, vi har inte spelat så bra på slutet. Jag vet inte vad det är, men jag hoppas verkligen  att vi snart kommer upp i normal standard igen.
Sen frågar Bruce Garrioch, majestätiskt hockeyorakel på Ottawa Sun, om ett superläge svensken hade i slutperioden och Alfie ger ett svar FivePoints nog gillar rätt skarpt.
– På vilken annan målvakt som helt i ligan hade det blivit mål.
* * *
– Abbbeeeee!  Abbbeeeee! Abbbeeeeee!
Jag går en halvtimme efter slutsignalen runt i irrgångarna under läktarna  i Prudential Center och ropar efter Stocksund-legenden som blivit berövad sin yttrandefrihet.
Nej, det gör jag inte. Det är för mycket värmländske Roland  och hans Eeeeeda i ”Torsk på Tallinn” över det.
Men jag har stor lust. Men vill ju hjälpa till att befria de förtryckta.
* * *
Hinner aldrig in i Devils-kabyssen, men Eken går in till Johnny Odyua och försöker arrangera en framtida intervju, vilket såklart är svårare i Jersey än någon annanstans.
– Det är en lite speciell klubb det här, konstaterar Eken.
– Skojar du, svarar Johnny med ett snett leende.
Till slut kommer de hur som helst överens om att de ska skippa efter-träning-alternativet och istället ta snacket efter någon match, för som Herr Oduya slår fast:
– Så kul är det ju inte att behöva åka ut till Newark.
Word!
* * *
PR-nissen som fick ett utbrott på yours truly senast Ottawa var i Garden är med nu också, och trots att jag gör allt för att lyda varje direktiv lyckas han bli pompöst här-är-det-jag-som-bestämmer-irriterad igen.
Han står och rycker i mig när börjar prata svenska med den  Alfie, men när det visar sig att lagkaptenen inte har något emot lite hemlandstoner ger han – mycket surmulet – upp.
Varför ska just idrottsvärlden behöva vara befolkad av så många jönsar som inbillar sig att deras praktiskt taget helt poänglösa jobb är så betydelsefulla?
* * *
Den sena kvällspromenaden genom downtown Newark går som vanligt fortare än några andra promenader.
Det är fortfarande något där ute som inte känns helt…okej.