Hockeytown revisited

Grov bagarväckning denna gråmelerade fredag.
Får  gå upp 05.00 för att hinna med en lämplig flight till det svinkalla Detroit.
Men det är det värt, för när jag väl kommer fram får jag sitta och gaffla med Andreas Lilja i hans fina lilla omklädningsrumshörn.
Det visar sig att den gode skåningen har bra koll på den här bloggen och flera gånger varit  svårt sugen på att kommentera dumheterna vi kläcker ur oss.
– Har fan kunde du till exempel skriva att Toronto vann rättvist mot oss, säger han med ett brett leende. 
Well, Herr Lilja är hjärtligt välkommen in i kommentatorsspårvärlden..
Jag är övertygad om att det finns en och annan stammis som gärna skulle gå ett par ronder med en frispråkig NHL-back.
* * *
Joe Louis Arena  känns som jag nämnt tidigare som en Michigan-version av Scaniarinken; det är på riktigt gistna skrangelläktare jag sitter och följer Red Wings respektive Blue Jackets morgonträningar.
Men man hör ett annat slags historiska vingslag  i den här kakburken.
På de vita tegelväggarna i  korridorerna utanför omklädningsrummen finns till exempel namnen på alla spelare i trupperna som vunnit Stanley Cup med klubben skrivna i rött
Likaså på de som vunnit stora utmärkelser (i Norris Trophy-klassen  blir det rätt tjatigt att stå och läsa, om man säger så…)
Låter kanske inte så märkvärdigt, men är mäktigt att se.
* * *
Niklas Kronwall har koll han också – till och med på att yours truly är ute och följer den amerikanska valrörelsen.
– Hur blir det nu, tar Obama det här, frågar han.
Det är ju bara hockeyspelare från Stockholm som är så bildade att de ställer den typen av frågor…
Svaret är för övrigt ja – förmodligen.
Dessvärre får vi inte se Niklas mot Columbus ikväll. Den där axeln, som egentligen är ett nyckelbensfäste, orsakar fortfarande smärtor.
–  Under vissa rörelse gör det ont i hela bröstet. Men det går ju hyggligt på träningarna, kanske går det att lära sig spela med också. Jag hoppas jag är med på söndag, säger den olycksdrabbade backen.
* * *
Har en kort sammanstötning med Octopus Al, tror jag.
Ni har koll på honom, va?
Det  är en vaktmästare som heter Al och åtminstone förr, när det fortfarande var halvtillåtet, fick gå ut och plocka upp de bläckfiskar Red Wings-fansen slängde ut på isen under slutspelsmatcher.
Hence:
Octopus Al.
Nu står en gubbe som jag inbillar mig är just Octopus Al vid ismaskinen och surar.
– Vem fan är du, fräser han när jag går förbi.
– Eeh… jag är journalist från Sverige, svarar jag.
– Fy Fan.
Men jag tar det inte personligt. Jag har träffat Spol-Jansson och vet hur griniga ismaskinister kan vara så tidigt på morgnarna.
* * *
Lilja är fundersam över Eken.
– Vem fan är det? Är han finne, säger skåningen och torkar av ena skridskoskenan med en smutsig trasa.
Nej, bara en glupsk kaffehämtare från Gävle.
* * *
Det är mindre än vecka sedan han anlände från Edmonton, men Dick Tärnström trivs redan i Columbus.
– Ja, det verkar vara en väldigt bra organisation och killarna är suveräna. Det känns jättebra, säger han efter det korta ispasset i The Joe.
Rent praktiskt har flytten inneburit en del huvudvärk, Dick har till exempel fortfarande familjen kvar i Kanada, men för karriären är flytten south of the border ett lyft.
– Det är alltid jobbigt när man får beskedet att man blivit trejdad, men hockeymässigt är nog det här det bästa som kunde hända mig. Här får jag mer utrymme för mitt spel, till exempel i numerära överlägen.
Jag ska just hylla den gamle AIK-backen för att han snusar Ettan – till skillnad från Zäta, som höll på och tjafsade med Göteborgs Rapé under sin karriär som snusare – när  Ole-Kristian Tollefsen på platsen intill säger något på norska.
Varken jag eller Tärnström förstår någonting, så han gör ett nytt försök. men dumskallarna från Sverige ser fortfarande ut som fågelholkar.
Då säger norrmannen, med en suck:
– Tre kronor…
Hm.
* * *
Plötsligt reser sig Nicklas Lidström från sin centrala plats mellan Chris Chelios och Brian Rafalski och kommer fram till mig och Lilja och frågar:
– Ska ni två börja blogga ihop nu?
Det vore förstås det allra bästa. Ja, inte  en gemensam insats kanske, men att Lilja började blogga. Skulle kunna bli precis hur bra som helst.
Lidas frågar också huruvida det stämmer att jag drack  grogg med The Hives innan All Star-matchen i Atlanta.
Jag?
Näää.
* * *
Ken Hitchcock, Foppas gamla tränare i Philly, numer i Columbus, om Tomas Holmström:
– Han söker sig inte till the hard areas. Han lever i dem.
Inget dåligt beröm från en motståndarcoach.
* * *
Motivationen är inget större problem för Red Wings just nu.
De har ju fyra raka förluster inför matchen mot Columbus ikväll.
Såna sviter är  unheard of i dessa trakter.
– Det har i alla fall inte hänt sedan jag kom hit. Vi måste bryta det här nu, säger Johan Franzén när han kommer in efter ett extra långt morning skate-pass (”finslipar skottet, vettu…”).
Kan bli knivigare än det låter. Det är inte bara Kronwall som är borta; Rafalski  har gått och skadat en ljumske också. Och det är försvarsspelet som mankerat på slutet.
Hur det går får man veta om man följer den här bloggen.
Givetvis blir det livebloggning från The Joe.