New kids on the block

Jaromir Jagr är på väg av isen i Rangers träningsrink i Tarrytown när han ser att Henrik Lundqvist  står och poserar med de nya lagkamraterna från hemlandet.
– Fan, var man än tittar är det plötsligt en massa fucking swedes, säger han.
Sen fyrar den tjeckiske skarpskytten av det karaktäristiska varggrinet.
Nej, Fredrik Sjöström och Christian Bäckman behöver inte vara skraja för sin nye superstjärna till kollega.
Han har inget emot svenskar.
Däremot driver han väldigt gärna  med allt och alla.
* * *
De kompenseras fint för besväret,  men ändå.
Det är en egendomligt osäker och oviss tillvaro de för, NHL-proffsen.
Igår eftermiddag satt Fredrik Sjöström och Christian Bäckman alltså i Phoenix respektive St. Louis och kände sig hemma.
Sen ringde telefonerna…
Och mindre än ett dygn senare tränar de med nya lagkamrater, i en ny stad, på en ny rink.
Det är som om Helin plötsligt skulle ringa och säga att han trejdat mig till Expressen och i morgon bitti ska jag infinna mig ute på Gjörwellsgatan för tjänstgöring.
Huh, vilken tanke…
* * *
Sean Avery har stor show även i träningshallen.
Det är över tre veckor sedan han senast pratade med lokalpressen, men plötsligt vill han avbryta bojkotten.
– Kom då, ropar han från sin plats i omklädningsrummet, jag är på prathumör och vill berätta allt för er. 
Dellapina och de andra samlas hastigt runt den mer eller mindre vanvettige gaphalsen och frågar varför han intervjustrejkat.
Avery tittar upp, flinar stort och säger:
– Inga kommentarer.
Sen går han.
* * *
Okej, min liknelse här ovan haltar lite.
Att bli trejdad från Aftonbladet till Expressen  är förstås inte som att bli trejdad från St Louis Blues till New York Rangers.
Det är som att bli trejdad från Detroit Red Wings till Smedjebacken…
* * *
Ah, förlåt  ärade konkurrenter. Jag skojar bara. Ni är så duktiga så.
* * *
Sjöström har precis gjort mål på Henke i en frilägesövning.
Då får han, av misstag (tror jag…),  en klubba i ansiktet och börjar blöda.
– Jag vet inte, jag kanske måste sy, säger han efteråt och fingrar lite på ett ganska saftigt jack i hakan.
Bra start…
* * *
Jag upphör aldrig att förvånas över att Rangers tränar ute i Tarrytown.
Man kör 40 minuter norrut från Manhattan och får sen stå i en plåtburk på en ful åker och intala sig att nej, det är inte Säffles B-juniorer som ”bor” så här. Det är New York Rangers.
Kan de inte bygga en hall i Queens åtminstone?
* * *
Brendan Shanahan säger att det med så mycket nya svenskar i laget nästan börjar kännas som i Detroit igen.
– Men inte mig emot. Jag gillar svenskar, det brukar vara bra människor, säger han artigt.
Sen börjar han håna mediarepresentanterna för att de kommer gläfsande så fort Avery släpper till.
– Era fnask, har ni ingen stolthet, skrockar han.
Nej, Brendan, det har ingen av oss.
* * *
Det är för övrigt gott att höra lite svenska – eller göteborgska, om ni hellre vill det –  i den där omklädningskabyssen igen.
Bäckman verkar i och för sig vara lite mer försynt än den sociale Sjöström, så honom hör man kanske inte lika mycket, men trevligt låter det likafullt.
* * *
Hör man förresten inte på namnet att Tarrytown är en satans håla?
* * *
Direkt efter träningen är det lunch på träningsanläggningen.
Sedan bär det av mot den lilla flygplatsen i Westchester, varifrån Rangers tar sin privata lyxjet till Raleigh där det är match mot Carolina i morgon.
– Det går undan, säger den alltjämt småchockade duon Sjöström och Bäckman.
Ja, och detta är bara början.
De stora elddopet – Garden! – väntar mot Flyers på söndag och, framförallt, i ett rykande hett derby mot Islanders på tisdag.
På grund av valbevakning lär jag missa de drabbningarna, men…ja, jag antar att Fredrik och Christian överlever ändå.
Läs mer om Rangers nya svenskar i papperstidningen i morgon.